Söndag 15/1 -12 (Två pass den här veckan)
Det är inte alltid det blir som man har tänkt sig. Jag hade tänkt att träna tre pass, men det blev bara två. Det var inget som gjorde underverk för mitt humör, men så är det ibland. De pass jag tränade var jävligt bra i alla fall.
I tisdags körde vi mitsar. Det var första gången på länge som jag gjorde det. Ringrosten blev tydlig igen. Nåja, efter lite skrubbsår på knogarna och fötterna så kom jag in i en slags andra andning och det kändes faktiskt ganska bra.
Igår var det dags för katapass igen. De är, som jag har sagt innan, mina favoritpass. Gick igenom en kata som man gör när man ska ta sitt andra blåa bälte (har jag för mig). Den ser ut så här för dig som e nyfiken:
http://www.youtube.com/watch?v=ZagZ6egeRbw
Det kändes ganska ok. Känner att det faktiskt börjar att lossna mer och mer. Sedan delades gruppen upp och sensei tyckte att jag skulle ta hand om de med lägre grader och fortsätta köra kata med dem den sista halvtimman. Kändes lite konstigt till en början, men efter ett tag infann sig de gamla instruktörstakterna igen. Kändes bra att sensei anser att jag är tillräckligt på banan för att instruera lite igen.
Nästa vecka blir det KANSKE tre pass. Beror på om övertidsguden på jobbet är snäll eller inte.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
I tisdags körde vi mitsar. Det var första gången på länge som jag gjorde det. Ringrosten blev tydlig igen. Nåja, efter lite skrubbsår på knogarna och fötterna så kom jag in i en slags andra andning och det kändes faktiskt ganska bra.
Igår var det dags för katapass igen. De är, som jag har sagt innan, mina favoritpass. Gick igenom en kata som man gör när man ska ta sitt andra blåa bälte (har jag för mig). Den ser ut så här för dig som e nyfiken:
http://www.youtube.com/watch?v=ZagZ6egeRbw
Det kändes ganska ok. Känner att det faktiskt börjar att lossna mer och mer. Sedan delades gruppen upp och sensei tyckte att jag skulle ta hand om de med lägre grader och fortsätta köra kata med dem den sista halvtimman. Kändes lite konstigt till en början, men efter ett tag infann sig de gamla instruktörstakterna igen. Kändes bra att sensei anser att jag är tillräckligt på banan för att instruera lite igen.
Nästa vecka blir det KANSKE tre pass. Beror på om övertidsguden på jobbet är snäll eller inte.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Torsdag 10/1 -12 (Första iPad-inlägget)
Kära läsare. Detta är det första inlägget som jag skriver på min nya iPad. Den kom idag. Kändes som en ganska lång väntan. Me like.
Det var det inlägget det.
Dags att sova. Gör för ont i kroppen när jag ligger och skriver i sängen.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Körde karate idag. Var ett riktigt hårt pass. Körde mitsar för första gången på lääänge. Är öm överallt. Jag säger det igen: Man är inte 20 längre.
En rolig sak hände idag. Sensei, huvudtränaren, frågade när jags tänkt gå upp till svart bälte. Jag svarade att jag hade planerat göra det om två år. Han tyckte jag borde göra det om ett år. Han tyckte det såg såpass bra ut på de pass han sett mig träna. Får väl se hur det blir. Är kul att höra i alla fall.
Det var det inlägget det.
Dags att sova. Gör för ont i kroppen när jag ligger och skriver i sängen.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Lördag 7/1 -12 (Första katapasset)
I dag var det dags för den första morgonträningen. Varje lördag kl 10 är det kata som gäller. Kata ingår i de flesta träningspass i större eller mindre utsträckning, men lördagar är det BARA kata. Jag är en liten katanisse så detta är mina favoritpass.
På katapassen tränar alla bältesgrader ihop. Vi började med en kata som man har på sin gradering till gult bälte:
http://www.youtube.com/watch?v=6Hc1NMdjU9U
Har kört den en del nu så den börjar kännas ganska ok.
Efter det delade vi upp gruppen så svart-/brunbälten körde för sig. Vi körde denna:
http://www.youtube.com/watch?v=I1IKCenXidY
Det är en avancerad kata. Jag kan meddela att det gick inget vidare. Var VÄLDIGT länge sedan jag körde den här och jag har aldrig varit särskilt bra på den. Var ändå kul med lite nytt. Är det som är så fantastiskt med karate. Man lär sig nya grejer HELA tiden.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
På katapassen tränar alla bältesgrader ihop. Vi började med en kata som man har på sin gradering till gult bälte:
http://www.youtube.com/watch?v=6Hc1NMdjU9U
Har kört den en del nu så den börjar kännas ganska ok.
Efter det delade vi upp gruppen så svart-/brunbälten körde för sig. Vi körde denna:
http://www.youtube.com/watch?v=I1IKCenXidY
Det är en avancerad kata. Jag kan meddela att det gick inget vidare. Var VÄLDIGT länge sedan jag körde den här och jag har aldrig varit särskilt bra på den. Var ändå kul med lite nytt. Är det som är så fantastiskt med karate. Man lär sig nya grejer HELA tiden.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Fredag 6/1 -12 (Störningar under träning)
I tisdags var jag och tränade. Har beredskapen denna veckan. Givetvis så blev jag sökt under träningen. Två gånger. Det är iofs inte hela världen, men det känns lite surt att träningen blir sönderryckt på det viset.
Hur som helst. Vi körde mycket grundtekniker. Ganska mycket sparkar. Avslutade med lite kata. Hela passet kändes väl ok. Är jobbigt att behålla koncentrationen när man blir störd av sökaren. Jag får hoppas på bättre tur imorgon. Då ska jag köra ett kata-pass på morgonen.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Hur som helst. Vi körde mycket grundtekniker. Ganska mycket sparkar. Avslutade med lite kata. Hela passet kändes väl ok. Är jobbigt att behålla koncentrationen när man blir störd av sökaren. Jag får hoppas på bättre tur imorgon. Då ska jag köra ett kata-pass på morgonen.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Onsdag 28/12 -11 (Det går framåt)
Igår var det dags för karate igen. Blir denna veckans enda pass, tyvärr.
Upvärmningen var tuff. MYCKET benträning. Mina stackars ben får lida svårt när de ska bolla runt på min blekfeta kropp för tillfället. Efter 15-20min var jag RIKTIGT trött. Trodde aldrig jag skulle fixa att slutföra passet. Sedan kom jag dock in i nån slags zon där det bara släppte.
Jag känner att tekniken börjar hitta fram mer och mer. Vi körde lite kata mot slutet av passet. En kata för ganska låga grader visserligen, men ändå. Tränaren sa att han nu kände igen killen som tävlat och tyckte att det börjar se riktigt bra ut. Sånt värmer.
Länk till katan som jag satte dit RIKTIGT bra faktiskt:
http://www.youtube.com/watch?v=iHS9Y0_0vsU
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Upvärmningen var tuff. MYCKET benträning. Mina stackars ben får lida svårt när de ska bolla runt på min blekfeta kropp för tillfället. Efter 15-20min var jag RIKTIGT trött. Trodde aldrig jag skulle fixa att slutföra passet. Sedan kom jag dock in i nån slags zon där det bara släppte.
Jag känner att tekniken börjar hitta fram mer och mer. Vi körde lite kata mot slutet av passet. En kata för ganska låga grader visserligen, men ändå. Tränaren sa att han nu kände igen killen som tävlat och tyckte att det börjar se riktigt bra ut. Sånt värmer.
Länk till katan som jag satte dit RIKTIGT bra faktiskt:
http://www.youtube.com/watch?v=iHS9Y0_0vsU
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Torsdag 22/12 -11 (Tredje passet avklarat)
I tisdags så körde jag mitt tredje karatepass efter återkomsten. Jag körde med mellangruppen. Jag kan bara (ännu en gång) konstatera att jag inte är 20 år längre. Benen kändes tunga efter ett tag. Mycket sparkande blev det. Sedan körde vi kata och det var RIKTIGT jobbigt. Ett intensivt och högt tempo gjorde mig rejält trött. Som grädde på moset så avslutade vi med en svartbälteskata. En variant där man bl.a är nere på marken för att sedan snabbt skutta upp igen. Jag tänker bespara er detaljerna, men man kan väl säga så här: Det gick fortare att komma upp från golvet förr...
Nåja, LITE känsla finns kvar. Med lite mer träning så kommer detta att bli skitbra. Synd bara att det inte blir fler pass den här veckan.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Nåja, LITE känsla finns kvar. Med lite mer träning så kommer detta att bli skitbra. Synd bara att det inte blir fler pass den här veckan.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Onsdag 14/12 -11 (Träningsvärk)
Jag har träningsvärk. Inte så lite heller. Jag körde karate två dagar efter varandra. Det känns i min kropp nu. Vet inte ens om det känns som träningsvärk. Känns mer som fantomsmärtor. Kan bara än en gång konstatera att jag inte är 20 år längre.
Träningen gick ganska bra annars. Kändes lite ovant och konstigt i måndags när jag körde med nybörjarna, men efter ett tag kröp fan tillbaka i mig och jag körde grundteknikerna till 100%. Två tredjedelar in i passet kände jag därför att jag började bli riktigt trött. Då var det dags för sparkar. Många sparkar. Det kändes i mina ben (mest låren och ljumskarna) när jag skulle sova på kvällen.
Igår körde jag med mellangruppen. En gammal bekanting som höll i passet. Träffade även på lite fler bekanta ansikten. Passet gick bra. Även den här gången blev det mycket sparkar. Typiskt nog. Mot slutet av passet orkade jag knappt sparka över knähöjd. Mina ben brann. Då var det dags för kata. För er som inte vet: Kata är ett slags mönster av olika tekniker och förflyttningar i en bestämd ordning. Finns många olika kata och jag blev nu plågsamt medveten om hur många av dem jag hade glömt. Fast HELT borta var inte minnet. LITE kände jag minsann igen.
För att sammanfatta:
Det känns i min kropp. Fast det kanske bara är bra? Det var EXTREMT roligt att träffa gamla bekanta i klubben. Inklusive sensei S. Alla verkade genuint glada över att se mitt blekfeta arsle igen. Det värmer. Det kommer inte bli nån mer karateträning denna veckan antagligen. Dels sätter jobbet lite käppar i hjulen, men den största anledningen är att jag vill vara försiktig. Jag tänker börja lungt. Jag vill INTE åka på några skador. Det skulle göra mig ledsen. Som sagt... man är inte 20 längre.
Jag ska avsluta mitt babblande med lite visdomsord från Dalai Lama. Stulet på egen hand av en facebookvän. Gillar den österländska filosofin.
Dalai Lama svarade på frågan vad som förvånar honom mest;
"Människan. Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar. Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Hon lever som om hon aldrig skulle dö. Och så dör hon utan att ens någonsin ha levt".
Tänkvärt, eller hur?
Vad tycker ni förresten om typsnittet på min blogg nu? Är den enklare att läsa? Bättre? Sämre? Kom gärna med åsikter om det (och om annat också såklart).
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Träningen gick ganska bra annars. Kändes lite ovant och konstigt i måndags när jag körde med nybörjarna, men efter ett tag kröp fan tillbaka i mig och jag körde grundteknikerna till 100%. Två tredjedelar in i passet kände jag därför att jag började bli riktigt trött. Då var det dags för sparkar. Många sparkar. Det kändes i mina ben (mest låren och ljumskarna) när jag skulle sova på kvällen.
Igår körde jag med mellangruppen. En gammal bekanting som höll i passet. Träffade även på lite fler bekanta ansikten. Passet gick bra. Även den här gången blev det mycket sparkar. Typiskt nog. Mot slutet av passet orkade jag knappt sparka över knähöjd. Mina ben brann. Då var det dags för kata. För er som inte vet: Kata är ett slags mönster av olika tekniker och förflyttningar i en bestämd ordning. Finns många olika kata och jag blev nu plågsamt medveten om hur många av dem jag hade glömt. Fast HELT borta var inte minnet. LITE kände jag minsann igen.
För att sammanfatta:
Det känns i min kropp. Fast det kanske bara är bra? Det var EXTREMT roligt att träffa gamla bekanta i klubben. Inklusive sensei S. Alla verkade genuint glada över att se mitt blekfeta arsle igen. Det värmer. Det kommer inte bli nån mer karateträning denna veckan antagligen. Dels sätter jobbet lite käppar i hjulen, men den största anledningen är att jag vill vara försiktig. Jag tänker börja lungt. Jag vill INTE åka på några skador. Det skulle göra mig ledsen. Som sagt... man är inte 20 längre.
Jag ska avsluta mitt babblande med lite visdomsord från Dalai Lama. Stulet på egen hand av en facebookvän. Gillar den österländska filosofin.
Dalai Lama svarade på frågan vad som förvånar honom mest;
"Människan. Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar. Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Hon lever som om hon aldrig skulle dö. Och så dör hon utan att ens någonsin ha levt".
Tänkvärt, eller hur?
Vad tycker ni förresten om typsnittet på min blogg nu? Är den enklare att läsa? Bättre? Sämre? Kom gärna med åsikter om det (och om annat också såklart).
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Söndag 11/12 -11 (Imorgon är det dags)
Imorgon är det dags för comeback. Imorgon planerar jag att köra mitt första karatepass på lääänge. Jag var nere i lördags och kollade på några graderingar. Fan, så sugen blir man. Var också underbart roligt att träffa alla "gamlingar" ingen. MYCKET nya ansikten finns det, men det är bara spännande. Nytt folk att lära känna. Jag börjar dock lite försiktigt. Man är ju inte 20 längre. Imorgon kommer jag att köra med nybörjarna. Måste damma av lite tekniker, känner jag. Kanske är det dags att damma av lite av karatens regler också? Kanske dags att börja leva upp till dem? Vad tycker ni?
Dojokun - Regler du förväntas leva efter som karate-ka (en som utövar karate):
1. Utveckla dig själv till en person med god karaktär
Dojokun - Regler du förväntas leva efter som karate-ka (en som utövar karate):
1. Utveckla dig själv till en person med god karaktär
2. Var ärlig
3. Ge alltid hundra procent
4. Respektera andra
5. Ha självkontroll och behärskning
Utöver dessa finns ytterligare lite regler som skrevs av den man som grundade karatestilen (shotokan) som jag tränar:
1. Glöm inte att karate börjar med en bugning och avslutas med en bugning.
2. Attackera aldrig först i karate.
3. Den som utövar karate måste följa rättvisans väg.
4. Först måste du lära känna dig själv. Först då kan du förstå andra.
5. Utveckling av själen är viktigast; teknisk kunskap är endast medel för att nå dit.
6. Du måste frigöra ditt sinne.
7. Motgång kommer från slarv.
8. Karate är inte endast dojo träning.
9. Karate är ett livslångt lärande.
10. Placera karate i allt du gör.
11. Karate är som hett vatten. Om du inte kontinuerligt ger det värme blir det åter kallt.
12. Tänk inte att du skall vinna. Tänk i stället att du inte skall förlora.
13. Seger beror på din förmåga att skilja mellan sårbara och mindre sårbara punkter.
14. Rör dig i enlighet med din motståndare.
15. Betrakta din motståndares händer och ben så som du skulle betrakta vassa svärd.
16. När du lämnar ditt hem, tänk att miljoner motståndare väntar på dig.
17. Förberedd position för nybörjare är en naturlig position för den avancerade eleven.
18. Att utföra en korrekt kata är en sak, en verklig kamp är något annat.
19. Glöm inte styrka och svaghet i teknikens kraft, kroppens flexibilitet och den relativa hastigheten för varje teknik.
20. Planera hela tiden för det oväntade.
Kan tyckas som ganska många regler, men det är något som jag kommer att sträva efter nu igen. Gjorde ju det förr o ska man göra comeback ska det vara ordentligt. Tror dessutom världen vore en jävligt mycket trevligare plats om fler rättade sig efter detta, eller vad tror ni?
Tar fortfarande gärna emot åsikter angående bloggens utseende. Är ni nöjda? Missnöjda? Tell me!
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
3. Ge alltid hundra procent
4. Respektera andra
5. Ha självkontroll och behärskning
Utöver dessa finns ytterligare lite regler som skrevs av den man som grundade karatestilen (shotokan) som jag tränar:
1. Glöm inte att karate börjar med en bugning och avslutas med en bugning.
2. Attackera aldrig först i karate.
3. Den som utövar karate måste följa rättvisans väg.
4. Först måste du lära känna dig själv. Först då kan du förstå andra.
5. Utveckling av själen är viktigast; teknisk kunskap är endast medel för att nå dit.
6. Du måste frigöra ditt sinne.
7. Motgång kommer från slarv.
8. Karate är inte endast dojo träning.
9. Karate är ett livslångt lärande.
10. Placera karate i allt du gör.
11. Karate är som hett vatten. Om du inte kontinuerligt ger det värme blir det åter kallt.
12. Tänk inte att du skall vinna. Tänk i stället att du inte skall förlora.
13. Seger beror på din förmåga att skilja mellan sårbara och mindre sårbara punkter.
14. Rör dig i enlighet med din motståndare.
15. Betrakta din motståndares händer och ben så som du skulle betrakta vassa svärd.
16. När du lämnar ditt hem, tänk att miljoner motståndare väntar på dig.
17. Förberedd position för nybörjare är en naturlig position för den avancerade eleven.
18. Att utföra en korrekt kata är en sak, en verklig kamp är något annat.
19. Glöm inte styrka och svaghet i teknikens kraft, kroppens flexibilitet och den relativa hastigheten för varje teknik.
20. Planera hela tiden för det oväntade.
Kan tyckas som ganska många regler, men det är något som jag kommer att sträva efter nu igen. Gjorde ju det förr o ska man göra comeback ska det vara ordentligt. Tror dessutom världen vore en jävligt mycket trevligare plats om fler rättade sig efter detta, eller vad tror ni?
Tar fortfarande gärna emot åsikter angående bloggens utseende. Är ni nöjda? Missnöjda? Tell me!
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Söndag 20/11 -11 (Suget har återvänt)
Hej igen, kära läsare. Jag måste börja med att säga att jag är minst sagt förvånad. Trots noll inlägg finns det fortfarande dem som läser min blogg. Det är fan lite rörande.
För er som inte vet det har karate tidigare varit en väldigt stor del av mitt liv. Av diverse olika anledningar har det blivit så att jag och karaten har gått skilda vägar. Detta är något som jag nu avser att ändra på. Jag SAKNAR det som fan just nu. Min ambition är att betala in medlemsavgiften till karateklubben så att jag kan köra nästa termin. Jag har till och med lite funderingar på att fjäska för sensei om att kanske tjuvstarta lite redan i december månad.
Jag tänker börja lite i nybörjargruppen och fortsättningsgruppen. Jag tror det är nödvändigt att träna bort lite ringrost där innan jag återvänder till den avancerade gruppen. Vad är målet då? Det mest konkreta målet är ett svart bälte runt midjan (det är den enda färgen jag har kvar att ta).
Vad är det som är så speciellt med karate då, undrar ni? Allt! Det är det enkla svaret. I alla fall för mig. Man blir starkare både fysiskt och psykiskt. Man får en inre styrka och en balans med sig själv som jag känner att jag faktiskt har tappat den senaste tiden. Jag vill hitta tillbaka till mitt inre lugn. För mig är karaten den enda vägen att gå för att lyckas med det. Dessutom saknar jag kamratskapen som finns i klubben. Här kommer ni att kunna följa min väg mot det svarta bältet. Mycket nöje!
Ni som är nyfikna gå in på: http://zendokai.se
För att sammanfatta: Se upp, Zendokai!! Lönnen är på väg tillbaka!
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
På återseende
