Fredag 30/4 -10 (Skrivkramp?)

Jag får frågan ibland (förvånansvärt ofta faktiskt) varför jag e så dålig på att skriva i min blogg. Jag har grunnat på varför, men inte kommit på nåt bra svar. Det har nämligen hänt flera ggr att jag har satt mig ner och börjat skriva. Är mer eller mindre så att fingrarna på tangenterna får eget liv och jag skriver MASSOR. Problemet är att det blir FÖR mycket och jag tänker att ingen jävel orkar läsa alltihop. Är en konstig känsla och jag börjar fundera på vad det beror på. Ibland känns det som om jag går och bär på en berättelse som bara vill ut. Kan det vara så att jag var författare i ett tidigare liv? Att det nu gör sig påminnt? Vem vet, kanske är det så. Jag vet att det låter barnsligt, men ibland känns det som om jag med stor lätthet skulle kunna skriva, om inte en roman så åtminstone, en novell. Visst låter det knäppt? Jag säger inte att jag är bättre på att skriva än nån annan, men ibland så finns LUSTEN att berätta en historia eller två. Har känt så till och från i ganska många år egentligen, men hållt det för mig själv. Så för att svara på era frågor om varför jag inte skriver oftare: Jag har skrivkramp. Fast tvärtom. Jag vill skriva så jävla MYCKET att det är svårt att begränsa sig. E en skum känsla.

Vad e då på gång i dessa tider? Tja, det vanliga. Med ett undantag. Snart ska jag bli sambo igen. Ska bli spännande. Dock så hatar jag att flytta över allt annat på jorden så just DEN biten e mindre spännande.

Inatt ska jag jobba. Det är Valborgsmässoafton idag. Många ungdomar gör sin alkoholdebut idag och förr om åren när jag arbetat på Valborg har jag jobbat som en gris. Blir det annorlunda i år? Förhoppningsvis. Vädret är ju inte det bästa.

Sport. Det har varit mycket sport den senaste tiden. Ibland är det tungt att vara Halmstadsupporter. Mitt kära HBK verkar ha en berg och dalbanesäsong, men gjorde en strålande insatts senast då Gefle blev krossade. Har också återupptäckt handbollen och det är MYCKET trevligt. Senast var det Ystad som fick stryk (med uddamålet) och jag upptäckte då att handboll antagligen kan vara farligt för hälsan att titta på. Var RIKTIGT spännande och jobbigt att se Drott kämpa som de gjorde. Blir nog mer av den varan framöver också.

Nu har jag skrivit en halv roman om ingenting. Skulle LÄTT kunna skriva tio ggr så mycket, men undrar om det verkligen finns intresse för det...?

På återssende.

Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.


RSS 2.0