Torsdag 30/4 -09 (kallelse)
Jaha, så kom det då äntligen. Det formella inkallelsebrevet. Trodde att det skulle vara som kallelsen till mönstring, men riktigt så var det inte den här gången. Visst, på det stora hela var det inte jättekomplicerat, men vissa saker väckte frågetecken. Där fanns rent av dubbla budskap gällande en del saker.
Nåja, jag ska väl börja ringa runt till olika människor och kolla exakt vad det är som gäller. Tror nog att allt ska bli bra. Är inte orolig på DET viset, liksom. Är ju bara det att tankarna snurrar. Är ju okänd mark man trampar på. Försvarsmakten är fortfarande en aning främmande. Fick med ett schema för de fyra veckor jag ska vara i Stockholm på GSU. Kändes onödigt att skicka med det. Där var typ 100 förkortningar och jag fattade inte ett skit av nån av dem. Har med andra ord inte en jävla aning om vad jag ska göra och när. Det enda jag kan konstatera är att det blir intensivt och det blir jobbigt. Fast jag ska nog överleva. Kan vara både seg och envis när jag sätter den sidan till.
Jag har redan jagat Valpen. Hon och jag får resonera ihop oss om vad vi ska tro om det hela. Kan vara bra att få synpunkter från nån annan som också ska iväg.
Känns som om det är först nu det börjar slå mig. Jag ska ju för fan till Afghanistan. Är ju helt sjukt egentligen. Hur fan gick det till? Fast jag längtar ändå efter att få komma igång. Är en slags skräckblandad förtjusning.
På återseende.
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
Nåja, jag ska väl börja ringa runt till olika människor och kolla exakt vad det är som gäller. Tror nog att allt ska bli bra. Är inte orolig på DET viset, liksom. Är ju bara det att tankarna snurrar. Är ju okänd mark man trampar på. Försvarsmakten är fortfarande en aning främmande. Fick med ett schema för de fyra veckor jag ska vara i Stockholm på GSU. Kändes onödigt att skicka med det. Där var typ 100 förkortningar och jag fattade inte ett skit av nån av dem. Har med andra ord inte en jävla aning om vad jag ska göra och när. Det enda jag kan konstatera är att det blir intensivt och det blir jobbigt. Fast jag ska nog överleva. Kan vara både seg och envis när jag sätter den sidan till.
Jag har redan jagat Valpen. Hon och jag får resonera ihop oss om vad vi ska tro om det hela. Kan vara bra att få synpunkter från nån annan som också ska iväg.
Känns som om det är först nu det börjar slå mig. Jag ska ju för fan till Afghanistan. Är ju helt sjukt egentligen. Hur fan gick det till? Fast jag längtar ändå efter att få komma igång. Är en slags skräckblandad förtjusning.
På återseende.
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
Torsdag 30/4 -09
Så var det dags igen. Här kommer några rader denna soliga valborgsmässoafton. Tur att man är ledig inatt.
Igår så jobbade jag natt. Var en väldigt lugn kväll, men sedan blev det till att köra från ca kl 03 o framåt. Grejen är att jag inte sov särskilt bra innan dess heller. Jag tror jag hade hällt i mig för mycket coca-cola och kaffe på kvällen. Sedan blev det ingen sömn imorse. Dels gjorde jag Anki en tjänst och dels så bestämde sig tydligen hela mitt grannskap för att ta fram alla traktorer, gräsklippare och allt annat som kan dåna maximalt och köra runt med dem. Detta gjorde att det inte blev nån sömn på förmiddagen. Sedan kom posten och där var mina inkallelsepapper från försvaret. När jag läst igenom dem så började jag grubbla på en massa saker (mer om detta under "utlandstjänst") och kunde därför inte sova för det. Nu håller jag på att tvätta och då kan jag inte gärna somna. Ikväll blir det att jag åker hem till Hanna. Då får den stackars kvinnan dras med mig ikväll. Jag kommer att ha noll energi och vilja bli uppassad på i stora mängder. Nåja, hon sa att det var ok så då får hon stå ut.
Imorgon så ska min son äntligen komma hem till mig igen. Jag ska handla och se till att mysfaktorn är hög inför helgen. Sedan blir det till att tillbringa en lång, skön och förhoppningsvis solig helg i sonens sällskap. Hoppas att Hanna kan hänga med på nåt hörn också. Måste ladda batteriernaf ör en ganska ansträngande vecka också. Maj månad kommer inte att bli kul på jobbet. Kommer mer eller mindre att bo där antagligen.
En sak till förresten. Tyvärr kunde jag ju inte se det, men HBK krossade Djurgården med 3-0 på Örjan!!!!! Det är fjärde raka segern om man räknar med cupen. HBK mot toppen går, när vi alla lagen slår!!!!!!
På återseende.
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns
Igår så jobbade jag natt. Var en väldigt lugn kväll, men sedan blev det till att köra från ca kl 03 o framåt. Grejen är att jag inte sov särskilt bra innan dess heller. Jag tror jag hade hällt i mig för mycket coca-cola och kaffe på kvällen. Sedan blev det ingen sömn imorse. Dels gjorde jag Anki en tjänst och dels så bestämde sig tydligen hela mitt grannskap för att ta fram alla traktorer, gräsklippare och allt annat som kan dåna maximalt och köra runt med dem. Detta gjorde att det inte blev nån sömn på förmiddagen. Sedan kom posten och där var mina inkallelsepapper från försvaret. När jag läst igenom dem så började jag grubbla på en massa saker (mer om detta under "utlandstjänst") och kunde därför inte sova för det. Nu håller jag på att tvätta och då kan jag inte gärna somna. Ikväll blir det att jag åker hem till Hanna. Då får den stackars kvinnan dras med mig ikväll. Jag kommer att ha noll energi och vilja bli uppassad på i stora mängder. Nåja, hon sa att det var ok så då får hon stå ut.
Imorgon så ska min son äntligen komma hem till mig igen. Jag ska handla och se till att mysfaktorn är hög inför helgen. Sedan blir det till att tillbringa en lång, skön och förhoppningsvis solig helg i sonens sällskap. Hoppas att Hanna kan hänga med på nåt hörn också. Måste ladda batteriernaf ör en ganska ansträngande vecka också. Maj månad kommer inte att bli kul på jobbet. Kommer mer eller mindre att bo där antagligen.
En sak till förresten. Tyvärr kunde jag ju inte se det, men HBK krossade Djurgården med 3-0 på Örjan!!!!! Det är fjärde raka segern om man räknar med cupen. HBK mot toppen går, när vi alla lagen slår!!!!!!
På återseende.
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns
Tisdag 28/4 -09
Så var det dags för lite meningslöst babbel igen.
Vad har då hänt sedan sist? Ja, jag får ju börja med det viktigaste och mest underbara: Mitt kära HBK krossade HIF nere på Olympia. Seger med 1-3!!!! Snart är vi förbi de kräken. Jag var nere och kollade på matchen med Hanna, min bror och Misen. Är alltid trevligt att träffa brorsan. Jag tyckte nog det var trevligare än han däremot. Hehehehe.
I Fredags var jag ute och tog min första kalla öl på en uteservering tillsammans med Jennie. Sedan slöt Hanna upp och tog en öl hon också. Kvällen avslutades med god mat och en bra film. Mysigt värre.
På Lördagen så var det dags för fest. Var mycket trevligt och det var mycket gott med öl. Kan passa på att tacka värdinnan genom denna fantastiska blogg. Efter festen blev det utgång. Tyvärr fick Hanna åka hem lite tidigare p.g.a halsont. Så jag fick ta mig till stan utan henne. Var väldigt trevligt och väldigt blött. Blev full som fan för att tala klarspråk. Vandrade hem till Hanna i trevligt sällskap när vi hade stängt stället vi var på. Vill tacka alla för en trevlig kväll.
Söndagen tänker jag inte nämna så mycket om. Var bakfull som ett troll hela dagen. Inget kul alls.
Idag har jag varit duktig och fått gjort en massa saker. Har varit på banken och fixat. Sedan var jag hos en kvacksalvare på vårdcentralen som skar mig i huvudet som värsta slaktaren. Jag hade en knöl (ja, jag vet att jag kommer bli mobbad nu) i huvudet som jag ville bli av med innan det är dags för GSU. Efter det bar det av till stan för diverse ärenden och jag avslutade med en mycket trevlig och spontan fika med Hanna. Har även hunnit med att beställa en grym laptop som jag ska ha under min utbildningstid innan jag drar till Afghanistan. Sedan ska mitt ex få ta över den. Hon kan verkligen behöva en ny dator den stackaren.
Imorgon är det dags att jobba natten. Lite synd eftersom HBK kommer spöa skiten ur Djurgården på Örjans Vall imorgon kväll. Nåja, får försöka överleva ändå.
Det var allt för denna gången. På återseende.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
Vad har då hänt sedan sist? Ja, jag får ju börja med det viktigaste och mest underbara: Mitt kära HBK krossade HIF nere på Olympia. Seger med 1-3!!!! Snart är vi förbi de kräken. Jag var nere och kollade på matchen med Hanna, min bror och Misen. Är alltid trevligt att träffa brorsan. Jag tyckte nog det var trevligare än han däremot. Hehehehe.
I Fredags var jag ute och tog min första kalla öl på en uteservering tillsammans med Jennie. Sedan slöt Hanna upp och tog en öl hon också. Kvällen avslutades med god mat och en bra film. Mysigt värre.
På Lördagen så var det dags för fest. Var mycket trevligt och det var mycket gott med öl. Kan passa på att tacka värdinnan genom denna fantastiska blogg. Efter festen blev det utgång. Tyvärr fick Hanna åka hem lite tidigare p.g.a halsont. Så jag fick ta mig till stan utan henne. Var väldigt trevligt och väldigt blött. Blev full som fan för att tala klarspråk. Vandrade hem till Hanna i trevligt sällskap när vi hade stängt stället vi var på. Vill tacka alla för en trevlig kväll.
Söndagen tänker jag inte nämna så mycket om. Var bakfull som ett troll hela dagen. Inget kul alls.
Idag har jag varit duktig och fått gjort en massa saker. Har varit på banken och fixat. Sedan var jag hos en kvacksalvare på vårdcentralen som skar mig i huvudet som värsta slaktaren. Jag hade en knöl (ja, jag vet att jag kommer bli mobbad nu) i huvudet som jag ville bli av med innan det är dags för GSU. Efter det bar det av till stan för diverse ärenden och jag avslutade med en mycket trevlig och spontan fika med Hanna. Har även hunnit med att beställa en grym laptop som jag ska ha under min utbildningstid innan jag drar till Afghanistan. Sedan ska mitt ex få ta över den. Hon kan verkligen behöva en ny dator den stackaren.
Imorgon är det dags att jobba natten. Lite synd eftersom HBK kommer spöa skiten ur Djurgården på Örjans Vall imorgon kväll. Nåja, får försöka överleva ändå.
Det var allt för denna gången. På återseende.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
Torsdag 23/4 -09 (Besked)
Ska göra en liten kort anteckning här också.
Även om jag fått besked muntligt om att jag kommit med i utlandsstyrkan så trillade det häromdagen ner ett mail i min dator där det bekräftas att jag är antagen. Igår trillade även brevet om att jag hade klarat mönstringen ner i min brevlåda. Även om man har vetat om det så känns det ändå extremt skönt att nu VERKLIGEN veta att det inte är nåt misstag eller så. Nu vet jag t.o.m vilken vagn jag ska sitta i och vad min kollega heter.
Ser med spänning fram emot det här. Ska bli kul.
På återseende.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
Även om jag fått besked muntligt om att jag kommit med i utlandsstyrkan så trillade det häromdagen ner ett mail i min dator där det bekräftas att jag är antagen. Igår trillade även brevet om att jag hade klarat mönstringen ner i min brevlåda. Även om man har vetat om det så känns det ändå extremt skönt att nu VERKLIGEN veta att det inte är nåt misstag eller så. Nu vet jag t.o.m vilken vagn jag ska sitta i och vad min kollega heter.
Ser med spänning fram emot det här. Ska bli kul.
På återseende.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
Torsdag 23/4 -09
Dags igen för några extremt spännande rader.
Har nyss kommit hem från andra dagen på jobbets kemutbildning. Idag skulle vi prova ut våra personliga skyddsmasker. Kortfattat så gick det ut på att man skulle kränga på sig larmkläder, gasmask och ett slags regnställ. För att sedan vänta o svettas en liten stund i solen innan man gick in i ett hus med rummen fyllda av tårgas. Jag hade glädjen att konstatera att min mask inte läckte. Sedan blev det fika i gröngräset och promenad till sjukhuset för lite föreläsning. En ganska trevlig dag i det fina vädret med andra ord.
I eftermiddag (så snart Hanna slutat jobba) bär det av med bilen till Helsingborg där jag ska gå på fotboll med min bror. Finns Gud så ska vi krossa det där jävla HIF på Olympia idag. Ska bli underbart skönt. Ska även försöka få in en tv och en tv-bänk i min lilla Skoda för transport norrut.
Imorgon är tanken att jag ska byta däck på min lilla, fina bil. Vintern är över och det är dax för sommardäck.
Till helgen ska jag på fest hos Jenny och bli lite full, tänkte jag. Ska nog sänka ett par extra öl och njuta av det faktum att jag snart slipper jobbet och kan bege mig till lugnare platser med mindre stridigheter och fientligheter (åtminstone inom de egna leden). Hoppas bara att jag inte blir FÖR bakis. Fast risken är överhängande att det blir så.
På återseende.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
Har nyss kommit hem från andra dagen på jobbets kemutbildning. Idag skulle vi prova ut våra personliga skyddsmasker. Kortfattat så gick det ut på att man skulle kränga på sig larmkläder, gasmask och ett slags regnställ. För att sedan vänta o svettas en liten stund i solen innan man gick in i ett hus med rummen fyllda av tårgas. Jag hade glädjen att konstatera att min mask inte läckte. Sedan blev det fika i gröngräset och promenad till sjukhuset för lite föreläsning. En ganska trevlig dag i det fina vädret med andra ord.
I eftermiddag (så snart Hanna slutat jobba) bär det av med bilen till Helsingborg där jag ska gå på fotboll med min bror. Finns Gud så ska vi krossa det där jävla HIF på Olympia idag. Ska bli underbart skönt. Ska även försöka få in en tv och en tv-bänk i min lilla Skoda för transport norrut.
Imorgon är tanken att jag ska byta däck på min lilla, fina bil. Vintern är över och det är dax för sommardäck.
Till helgen ska jag på fest hos Jenny och bli lite full, tänkte jag. Ska nog sänka ett par extra öl och njuta av det faktum att jag snart slipper jobbet och kan bege mig till lugnare platser med mindre stridigheter och fientligheter (åtminstone inom de egna leden). Hoppas bara att jag inte blir FÖR bakis. Fast risken är överhängande att det blir så.
På återseende.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
Tisdag 21/4-09
Dags för några raders terapi igen. Den här gången är det nog precis vad det är nämligen.
Vad har då hänt sedan sist. Tja, jag har tillbringat helgen med min son och med Hanna. Det var trevligt. Vi var på badhuset som vanligt i Söndags och sonen upptäckte att det var kul att leka båt där. Inte så mycket folk heller. Har även kunnat glädjas åt HBK:s första seger. Den kom jävligt oväntat mot regerande mästarna på bortaplan. Nu hoppas jag att det är en positiv trend som håller i sig i ett par matcher i alla fall.
Igår jobbade jag dygn och det känns som om jag måste skriva några rader om det. För att dra den korta versionen så kan jag väl säga så här: Redan när passet startade kl 07 var det förstört. Stämningen på jobbet är under all jävla kritik och jag är SÅ trött på all skit där. Känns som om man får be om ursäkt för att man finns och sedan trippa på tå runt folk för att inte saker ska spåra ur. Tydligen gjorde jag väl inte det tillräckligt bra igår utan det spårade ur. Är fortfarande jävligt arg och besviken över det och det är nog dessvärre inget jag kommer att glömma i första taget. Är så jävla trött på det stället och på stämningen som råder där nu. Är inget kul att gå till jobbet längre och jag längtar bort därifrån för första gången någonsin. Dagen fortsatte sedan med att vi skulle försöka pussla ihop ett schema. Det gick väl ok ändå får man säga. Det som gör en nedslagen är att man i princip är livegen i Maj och Juli. Hopplöst mycket jobb då. Det känns trist att man inte är ledig mer innan man ska åka iväg till utlandstjänsten (något som jag fortfarande väntar på skriftligt besked om. Tänk om de såg fel när de sa att jag kommit med?). Nåja, det är väl bara att tugga i sig, antar jag. Har jag något val? Nej. Man måste jobba. Det enda man kan hoppas på är att stämningen på stationen bli bättre. Fast det tvivlar jag på. Det finns för många bittra människor där. Exakt vad bitterheten kommer ifrån vet jag inte. Uppenbarligen har jag fel yrkestitel. Kanske aldrig borde blivit sjuksköterska? Uppenberligen ses vi som genomgående onda människor och det är tydligen vårat (mitt) fel att lagen ser ut som den gör. Vet att jag låter gnällig, men är trött på det som sagt. Ber om ursäkt för det.
Idag ska jag försöka komma iväg o träna. Behöver nog göra av med lite aggressioner. Om inte annat kanske man behöver träna lite extra om man nu blir hotad med stryk på jobbet fler ggr?
Imorgon så ska jag ha utvecklingssamtal på sonens dagis. Ska bli spännande. Eller? Efter det så är jag ledig och det ska jag njuta av till fullo. Ska försöka hinna med en del praktiska bestyr också innan jag träffar Hanna på eftermiddagen.
Sedan är det Torsdag och då bär det av till min bror i Skåne. Närmare bestämt till Olympia där kräken i HIF tar emot hjältarna i HBK. En seger skulle sitta fint där. Får hoppas på det bästa.
I övrigt så har jag inte mycket att tillägga. Vill ha formellt besked från försvaret hem i brevlådan. Är det inte konstigt att man misstror saker trots att man har fått det bekräftat i telefonen? Tänk om det var nåt misstag bakom det beskedet? Tänk om man inte kommer iväg? Då knäcker jag mig.
Ber om ursäkt för den gnälliga tonen i detta lilla inlägg.
På återseende.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
Vad har då hänt sedan sist. Tja, jag har tillbringat helgen med min son och med Hanna. Det var trevligt. Vi var på badhuset som vanligt i Söndags och sonen upptäckte att det var kul att leka båt där. Inte så mycket folk heller. Har även kunnat glädjas åt HBK:s första seger. Den kom jävligt oväntat mot regerande mästarna på bortaplan. Nu hoppas jag att det är en positiv trend som håller i sig i ett par matcher i alla fall.
Igår jobbade jag dygn och det känns som om jag måste skriva några rader om det. För att dra den korta versionen så kan jag väl säga så här: Redan när passet startade kl 07 var det förstört. Stämningen på jobbet är under all jävla kritik och jag är SÅ trött på all skit där. Känns som om man får be om ursäkt för att man finns och sedan trippa på tå runt folk för att inte saker ska spåra ur. Tydligen gjorde jag väl inte det tillräckligt bra igår utan det spårade ur. Är fortfarande jävligt arg och besviken över det och det är nog dessvärre inget jag kommer att glömma i första taget. Är så jävla trött på det stället och på stämningen som råder där nu. Är inget kul att gå till jobbet längre och jag längtar bort därifrån för första gången någonsin. Dagen fortsatte sedan med att vi skulle försöka pussla ihop ett schema. Det gick väl ok ändå får man säga. Det som gör en nedslagen är att man i princip är livegen i Maj och Juli. Hopplöst mycket jobb då. Det känns trist att man inte är ledig mer innan man ska åka iväg till utlandstjänsten (något som jag fortfarande väntar på skriftligt besked om. Tänk om de såg fel när de sa att jag kommit med?). Nåja, det är väl bara att tugga i sig, antar jag. Har jag något val? Nej. Man måste jobba. Det enda man kan hoppas på är att stämningen på stationen bli bättre. Fast det tvivlar jag på. Det finns för många bittra människor där. Exakt vad bitterheten kommer ifrån vet jag inte. Uppenbarligen har jag fel yrkestitel. Kanske aldrig borde blivit sjuksköterska? Uppenberligen ses vi som genomgående onda människor och det är tydligen vårat (mitt) fel att lagen ser ut som den gör. Vet att jag låter gnällig, men är trött på det som sagt. Ber om ursäkt för det.
Idag ska jag försöka komma iväg o träna. Behöver nog göra av med lite aggressioner. Om inte annat kanske man behöver träna lite extra om man nu blir hotad med stryk på jobbet fler ggr?
Imorgon så ska jag ha utvecklingssamtal på sonens dagis. Ska bli spännande. Eller? Efter det så är jag ledig och det ska jag njuta av till fullo. Ska försöka hinna med en del praktiska bestyr också innan jag träffar Hanna på eftermiddagen.
Sedan är det Torsdag och då bär det av till min bror i Skåne. Närmare bestämt till Olympia där kräken i HIF tar emot hjältarna i HBK. En seger skulle sitta fint där. Får hoppas på det bästa.
I övrigt så har jag inte mycket att tillägga. Vill ha formellt besked från försvaret hem i brevlådan. Är det inte konstigt att man misstror saker trots att man har fått det bekräftat i telefonen? Tänk om det var nåt misstag bakom det beskedet? Tänk om man inte kommer iväg? Då knäcker jag mig.
Ber om ursäkt för den gnälliga tonen i detta lilla inlägg.
På återseende.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
Lördag 18/4-09 (Hoppsan)
Här kommer lite nyheter. Som alla mina trogna läsare vet så var jag och mönstrade för ett par dagar sedan. Det var tänkt att jag skulle få besked i nästa vecka via brev. Det är fortfarande sant, men jag har råkat få reda på resultatet ändå. Jag ska förklara:
För nån vecka sedan slängde jag in ytterligare en ansökan om en sjukskötersketjänst i Afghanistan. Tänkte liksom att jag söker allt där är så får man se om nån nappar, liksom. Hur som helst... Igår ringde det en kvinna från försvarets medicincentrum i Göteborg. Hon upplyste mig om att jag dessvärre inte kunde söka den tjänsten eftersom jag redan var antagen till ambulanstjänsten jag sökte. Kan ni fatta? Vilket sätt att få besked på! Helt otroligt! Enligt hennes dator e jag antagen alltså. Jag var tydligen planerad att ingå i ett "Sierra-Tango-team". En ambulans alltså. Jag får nog börja rikta in mig på att åka till Afghanistan...
Hon sa att allt var föränderligt. Om jag hade dåliga resultat på mönstringen (det hade jag inte) eller om jag misslyckades med GSU:n så kunde jag ju såklart inte åka. Ser fram emot brevet som ska komma nästa vecka med mer detaljer.
Jisses, så det kan bli. Kan knappt fatta det.
På återseende (nu vågar jag nog faktiskt säga så)
Var rädd om dig vem du än är och var du än finns.
För nån vecka sedan slängde jag in ytterligare en ansökan om en sjukskötersketjänst i Afghanistan. Tänkte liksom att jag söker allt där är så får man se om nån nappar, liksom. Hur som helst... Igår ringde det en kvinna från försvarets medicincentrum i Göteborg. Hon upplyste mig om att jag dessvärre inte kunde söka den tjänsten eftersom jag redan var antagen till ambulanstjänsten jag sökte. Kan ni fatta? Vilket sätt att få besked på! Helt otroligt! Enligt hennes dator e jag antagen alltså. Jag var tydligen planerad att ingå i ett "Sierra-Tango-team". En ambulans alltså. Jag får nog börja rikta in mig på att åka till Afghanistan...
Hon sa att allt var föränderligt. Om jag hade dåliga resultat på mönstringen (det hade jag inte) eller om jag misslyckades med GSU:n så kunde jag ju såklart inte åka. Ser fram emot brevet som ska komma nästa vecka med mer detaljer.
Jisses, så det kan bli. Kan knappt fatta det.
På återseende (nu vågar jag nog faktiskt säga så)
Var rädd om dig vem du än är och var du än finns.
Torsdag 16/4-09 (Mönstring)
Så är det gjort. Jag har för andra gången i mitt liv mönstrat. Jag var ganska rejält nervös när jag reste upp till Stockholm faktiskt. Det visade sig att jag var det helt i onödan. Jag träffade på väldigt trevliga personer uppe i Stockholm. Direkt när jag kom fram stötte jag ihop med en person (Valpen) som sa att hon kände igen mig från högskolan i Halmstad. Det visade sig att hon var ambulansare från Helsingborg.
Hur som helst så hjälptes vi åt att hitta rätt och sedan satt vi och njöt i solen i väntan på de andra (vi var tidiga). Jag träffade då bl.a på folk från OP i Varberg. Lite senare vid samlingen sprang vi på en liten sak från Ystad. Hon uppgav att hon jobbade på ambulansen i Simrishamn. Detta visade sig vara födseln av "de tre musketörerna": Valpen, Wiking och Skalle-Per. Är konstigt hur ambulansare bara dras till varandra och sedan håller ihop. Efter detta ögonblick blev det MYCKET skratt och babbel under kvällen.
På kvällen blev vi först bjudna på pizza. Sedan var det dags för en massa information om utlandsstyrkan och om den grundläggande utbildningen (GSU:n). Det sista vi gjorde var att skriva ner vår "levnadsbeskrivning". Vårt livs historia på två A4-sidor, typ. Hur tråkigt och meningslöst som helst kändes det som. Efter det blev det kortspel och babbel på logementet (dit även en fjärde ambulansare från Borås anslöt sig). Sedan blev det sömn.
Dag två inleddes med att avnjuta en väldigt improviserad frukost. Sedan drog testerna igång. Jag inledde med att besöka en sjuksköterska som tog EKG, kollade en massa värden (syn, hörsel, styrka m.m.). Sedan flöt dagen, med ett väntrum som bas, ut till olika stationer med bl.a psykolog, läkare och fystester. De tre musketörerna var idag lite mer splittrade eftersom alla var iväg på sitt håll. När vi väl träffades var det såklart babbel och trams precis som innan.
Sammanfattningsvs kan man väl säga så här: Jag är mycket nöjd med testerna jag utförde. Vissa resultat var faktiskt bättre än vad jag hade vågat hoppas på. Jag är också extremt glad för att ha träffat de människor jag träffat. Kändes som om vi blev väldigt goda vänner direkt nästan. Därför bjuder jag på en liten bild av dem (om inte annat för att Valpen antagligen skulle tycka det var pinsamt).
(Wiking och Valpen)
Jag hoppas verkligen att vi ses igen på GSU. Det vore fruktansvärt roligt. Besked skulle komma på posten någon gång i nästa vecka. Är verkligen skitjobbigt att vänta på besked, men nu är i alla fall väntan snart över. Enligt vad de sa så skulle vi ha besked senast under nästa vecka.
På återseende (hoppas jag).
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
Hur som helst så hjälptes vi åt att hitta rätt och sedan satt vi och njöt i solen i väntan på de andra (vi var tidiga). Jag träffade då bl.a på folk från OP i Varberg. Lite senare vid samlingen sprang vi på en liten sak från Ystad. Hon uppgav att hon jobbade på ambulansen i Simrishamn. Detta visade sig vara födseln av "de tre musketörerna": Valpen, Wiking och Skalle-Per. Är konstigt hur ambulansare bara dras till varandra och sedan håller ihop. Efter detta ögonblick blev det MYCKET skratt och babbel under kvällen.
På kvällen blev vi först bjudna på pizza. Sedan var det dags för en massa information om utlandsstyrkan och om den grundläggande utbildningen (GSU:n). Det sista vi gjorde var att skriva ner vår "levnadsbeskrivning". Vårt livs historia på två A4-sidor, typ. Hur tråkigt och meningslöst som helst kändes det som. Efter det blev det kortspel och babbel på logementet (dit även en fjärde ambulansare från Borås anslöt sig). Sedan blev det sömn.
Dag två inleddes med att avnjuta en väldigt improviserad frukost. Sedan drog testerna igång. Jag inledde med att besöka en sjuksköterska som tog EKG, kollade en massa värden (syn, hörsel, styrka m.m.). Sedan flöt dagen, med ett väntrum som bas, ut till olika stationer med bl.a psykolog, läkare och fystester. De tre musketörerna var idag lite mer splittrade eftersom alla var iväg på sitt håll. När vi väl träffades var det såklart babbel och trams precis som innan.
Sammanfattningsvs kan man väl säga så här: Jag är mycket nöjd med testerna jag utförde. Vissa resultat var faktiskt bättre än vad jag hade vågat hoppas på. Jag är också extremt glad för att ha träffat de människor jag träffat. Kändes som om vi blev väldigt goda vänner direkt nästan. Därför bjuder jag på en liten bild av dem (om inte annat för att Valpen antagligen skulle tycka det var pinsamt).
(Wiking och Valpen)
Jag hoppas verkligen att vi ses igen på GSU. Det vore fruktansvärt roligt. Besked skulle komma på posten någon gång i nästa vecka. Är verkligen skitjobbigt att vänta på besked, men nu är i alla fall väntan snart över. Enligt vad de sa så skulle vi ha besked senast under nästa vecka.
På återseende (hoppas jag).
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
Torsdag 16/4-09
Äntligen kommer det lite nya rader i vad som kan vara världens bästa blogg.
Vad har hänt sedan sist? Jo, det viktigaste är ju förståss att jag varit iväg och mönstrat i vår fantastiska huvudstad (mer om det finns under "utlandstjänst").
Jag åkte tåg upp till Stockholm. Det suger så jävla hårt att åka tåg. Jisses, så tråkigt. Resan mot Stockholm gick väl ganska bra, men jag måste nog erkänna att jag var nervös. Fanns ju en del (läs: Hanna & Anki) som fick utstå en ansenlig mängd samtal från en nervös jävel i en tågvagn. Nåja, jag änlände till ett soligt Stockholm helt enl tidtabell. Vädret var strålande och människor verkade glada. Fast på väg till tunnelbanan var jag nära att kliva rakt i en mänsklig diarréskit och plötsligt mindes man vart man var igen.
HEMresan däremot... ja, kära läsare.... DEN var inget kul. Det hela började med att vi blev färdiga tidigare än beräknat med tester och annat. Jag fick då boka om min tågbiljett till ett tåg som skulle gå kl 16:10 istället för 18:10. So far so good. Givetvis var tåget försenat med ca 40 min. Ett tag försvann det t.om från alla tavlor och alla informationsställen med ett jävla kaos som följd (folk är idioter). Hur som helst.... Detta gjorde ju att jag blev sen till Göteborg. Där fick jag (med en jävla massa puckon) boka om min biljett till Falkenberg. Sedan följde en härlig väntan på över 1 timma i Göteborg.
Under min väntetid fick jag reda på fotbollsresultatet mellan HBK och BP på Örjans Vall. Det är då själva helvetes (fyll i valfri mängd svordomar här) vad dåliga klubben är i år. Ser redan fram emot superettan nästa år. Ska bli kul att få stryk mot Falkenberg i derbyt då.
Hur som helst...Givetvis var även tåget från Göteborg till Falkenberg försenat. När jag trött och ganska förbannad kommer fram till min bil så är det nån jävel som har snott mina hjulsidor. Tre av fyra st. Gud hjälpe mig om jag hade den fan här. Han skulle få behålla alla hjulsidorna i en lämplig anatomisk kroppsöppning där solen mycket sällan skiner. Nåja, trött som jag var så svor jag bara lite och åkte hem och la mig i sängen och dog.
Imorgon väntar nattarbete på akutbilen. Ska bli jättekul. Helgen ska jag ägna åt att se Henke göra sin tävlingsdebut i thaiboxning. Sedan ska jag baka pizza och umgås med sonen. Kanske Hanna också om hon har lust. Ska även försöka hinna med en vända till badhuset.
Det var allt för denna gången. På återseende.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
Vad har hänt sedan sist? Jo, det viktigaste är ju förståss att jag varit iväg och mönstrat i vår fantastiska huvudstad (mer om det finns under "utlandstjänst").
Jag åkte tåg upp till Stockholm. Det suger så jävla hårt att åka tåg. Jisses, så tråkigt. Resan mot Stockholm gick väl ganska bra, men jag måste nog erkänna att jag var nervös. Fanns ju en del (läs: Hanna & Anki) som fick utstå en ansenlig mängd samtal från en nervös jävel i en tågvagn. Nåja, jag änlände till ett soligt Stockholm helt enl tidtabell. Vädret var strålande och människor verkade glada. Fast på väg till tunnelbanan var jag nära att kliva rakt i en mänsklig diarréskit och plötsligt mindes man vart man var igen.
HEMresan däremot... ja, kära läsare.... DEN var inget kul. Det hela började med att vi blev färdiga tidigare än beräknat med tester och annat. Jag fick då boka om min tågbiljett till ett tåg som skulle gå kl 16:10 istället för 18:10. So far so good. Givetvis var tåget försenat med ca 40 min. Ett tag försvann det t.om från alla tavlor och alla informationsställen med ett jävla kaos som följd (folk är idioter). Hur som helst.... Detta gjorde ju att jag blev sen till Göteborg. Där fick jag (med en jävla massa puckon) boka om min biljett till Falkenberg. Sedan följde en härlig väntan på över 1 timma i Göteborg.
Under min väntetid fick jag reda på fotbollsresultatet mellan HBK och BP på Örjans Vall. Det är då själva helvetes (fyll i valfri mängd svordomar här) vad dåliga klubben är i år. Ser redan fram emot superettan nästa år. Ska bli kul att få stryk mot Falkenberg i derbyt då.
Hur som helst...Givetvis var även tåget från Göteborg till Falkenberg försenat. När jag trött och ganska förbannad kommer fram till min bil så är det nån jävel som har snott mina hjulsidor. Tre av fyra st. Gud hjälpe mig om jag hade den fan här. Han skulle få behålla alla hjulsidorna i en lämplig anatomisk kroppsöppning där solen mycket sällan skiner. Nåja, trött som jag var så svor jag bara lite och åkte hem och la mig i sängen och dog.
Imorgon väntar nattarbete på akutbilen. Ska bli jättekul. Helgen ska jag ägna åt att se Henke göra sin tävlingsdebut i thaiboxning. Sedan ska jag baka pizza och umgås med sonen. Kanske Hanna också om hon har lust. Ska även försöka hinna med en vända till badhuset.
Det var allt för denna gången. På återseende.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
Måndag 13/4-09. Mönstring.
I den här kategorin ska jag skriva lite om hur det går med min ansökan till utlandstjänst. Vi börjar med en liten tillbakablick:
Man kan söka utlandstjänst trots att man är en sån där tönt som inte har gjort lumpen. Kommer man med då får man genomgå något som kallas för "GSU US" (de älskar konstiga förkortningar i försvaret tydligen). Det står i alla fall för Grundläggande SoldatUtbildning för UtlandandStjänst.
I oktober 2008 skickade jag in en ansökan. Jag sökte som ambulanssjuksköterska i både Afghanistan och Kosovo. Detta följdes av en lååång väntan.
I januari ringde det upp en tjej från "Försvarsmedicinskt centrum" i Göteborg. Hon lämnade lite information om tjänsten jag sökt och frågade vilken av placeringarna jag sökt i första hand (Afghanistan är förstavalet). Sedan informerade hon lite om tjänsten där (efter detta verkar Kosovo ha försvunnit). Hon bad om att få ett lite utförligare CV samt referenser. Detta fck hon samma dag via mail. Samma dag så ringde hon också upp en av mina referenser (David, denna fantastiska, snälla man). Detta följdes av ytterligare en lååång väntan.
I mitten på Februari ringer telefonen igen. Även denna gång är det en kvinna. Fast nu är det befälet över sjukvården i kommande Afghanistanstyrka som ringer. Hon genomför då en telefonintervju under ca 45 min där allt från längd/vikt till alkoholvanor och en hel massa annat avhandlas. Hon informerar också om tjänsten (en gång till) och ger mig möjligheter att ställa frågor till henne. Jag mitt pucko frågar då hur gammal hon är. Vad är det för fel på mig? Man frågar inte en kvinna om hennes ålder. Vad fan ger det för intryck? Önskar att jag slutade upp med att stänga av hjärnan när nåt viktigt ska göras. Dessutom glömde jag nämna en massa andra saker om vilken fantastisk och kompetent människa jag är. Sedan fick jag vänta.
I mars trillade det in en kallelse till mönstring i Stockholm. Något som man måste utsättas för för att kunna gå GSU:n. Sedan dess har jag tränat ca 5 dagar/veckan för att härda mig en liten gnutta innan det bär av dit. Jag har väntat också förresten.
Det är alltså där vi befinner oss nu. Jag ska mönstra mellan den 14-15 april. Imorgon bitti avgår tåget från Falkenberg till den stora staden. Jag önskar verkligen att jag kunde säga att allt känns lungt och stabilt, men det gör det dessvärre inte. Är lite nervös och spänd (kanske inte SÅ konstigt) och jag känner mig inte riktigt i toppform. En smygande förkylning stör mig lite. Jag vet ju dessutom inte alls vart gränserna går och vad kraven är. Kanske blir detta en det enda inlägget i den här kategorin? Kanske har jag inte en chans? Vem vet. Det jag vet är detta: Jag kommer att kämpa som ett djur för att lyckas.
Förhoppningsvis blir detta det första inlägget i en lång rad om mina öden och äventyr inom försvaret. Eller så blir det det näst sista. Jag kommer ju givetvis skriva om hur det gick på mönstringen också.
På återseende (hoppas jag).
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
Man kan söka utlandstjänst trots att man är en sån där tönt som inte har gjort lumpen. Kommer man med då får man genomgå något som kallas för "GSU US" (de älskar konstiga förkortningar i försvaret tydligen). Det står i alla fall för Grundläggande SoldatUtbildning för UtlandandStjänst.
I oktober 2008 skickade jag in en ansökan. Jag sökte som ambulanssjuksköterska i både Afghanistan och Kosovo. Detta följdes av en lååång väntan.
I januari ringde det upp en tjej från "Försvarsmedicinskt centrum" i Göteborg. Hon lämnade lite information om tjänsten jag sökt och frågade vilken av placeringarna jag sökt i första hand (Afghanistan är förstavalet). Sedan informerade hon lite om tjänsten där (efter detta verkar Kosovo ha försvunnit). Hon bad om att få ett lite utförligare CV samt referenser. Detta fck hon samma dag via mail. Samma dag så ringde hon också upp en av mina referenser (David, denna fantastiska, snälla man). Detta följdes av ytterligare en lååång väntan.
I mitten på Februari ringer telefonen igen. Även denna gång är det en kvinna. Fast nu är det befälet över sjukvården i kommande Afghanistanstyrka som ringer. Hon genomför då en telefonintervju under ca 45 min där allt från längd/vikt till alkoholvanor och en hel massa annat avhandlas. Hon informerar också om tjänsten (en gång till) och ger mig möjligheter att ställa frågor till henne. Jag mitt pucko frågar då hur gammal hon är. Vad är det för fel på mig? Man frågar inte en kvinna om hennes ålder. Vad fan ger det för intryck? Önskar att jag slutade upp med att stänga av hjärnan när nåt viktigt ska göras. Dessutom glömde jag nämna en massa andra saker om vilken fantastisk och kompetent människa jag är. Sedan fick jag vänta.
I mars trillade det in en kallelse till mönstring i Stockholm. Något som man måste utsättas för för att kunna gå GSU:n. Sedan dess har jag tränat ca 5 dagar/veckan för att härda mig en liten gnutta innan det bär av dit. Jag har väntat också förresten.
Det är alltså där vi befinner oss nu. Jag ska mönstra mellan den 14-15 april. Imorgon bitti avgår tåget från Falkenberg till den stora staden. Jag önskar verkligen att jag kunde säga att allt känns lungt och stabilt, men det gör det dessvärre inte. Är lite nervös och spänd (kanske inte SÅ konstigt) och jag känner mig inte riktigt i toppform. En smygande förkylning stör mig lite. Jag vet ju dessutom inte alls vart gränserna går och vad kraven är. Kanske blir detta en det enda inlägget i den här kategorin? Kanske har jag inte en chans? Vem vet. Det jag vet är detta: Jag kommer att kämpa som ett djur för att lyckas.
Förhoppningsvis blir detta det första inlägget i en lång rad om mina öden och äventyr inom försvaret. Eller så blir det det näst sista. Jag kommer ju givetvis skriva om hur det gick på mönstringen också.
På återseende (hoppas jag).
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
Måndag 13/4-09
Det verkar vara dags för lite nya rader i denna fantastiska blogg.
Vad har då hänt sedan sist? Tja, premiären på Örjans Vall är avklarad. Det var nog fan den SÄMSTA premiär sedan urminnes tider. Vart har klubbens anfallsspel tagit vägen. Hur KAN det bara suga så hårt? Vi har ju för in i helvete SAMMA folk i anfallet!!! 1-1 mot TFF... *suck*
Över till annat: Påskhelgen har förflutit utan större dramatik än så länge. Hade ett oförskämt lungt dygn på jobbet där jag faktiskt fick sova hela natten. Vem hade kunnat ana det? Kan knappt minnas när JAG hade sån flax senast. Enligt insatta källor var vi den enda ambulansen i Halland som INTE var ute på natten. Underbart. Känns inte mer än rätt att alla ska jobba medans jag sover. Vann lite pengar på tipset också. Jag är fan bäst.
Igår ordnade jag ändå lite bonussömn när jag kom hem. Försöker sova bort den lilla antydan till förkylning som jag misstänker att Hanna har gett mig, trots alla försiktighetsåtgärder. Annars ägnade jag dagen åt att tvätta, plocka undan och dammtorka. Visst låter det toppen-kul? Som tur är var Hanna här och höll mig sällskap. Roligare att göra tråkigheter med sällskap ju. Sedan på kvällen anlände sonen.
Idag vaknade vi 08:45. Verkar som om Alexander har bestämt sig för att det kanske kan vara skönt att sova på morgonen. Jag hoppas verkligen det håller i sig. Hans trötta, gamla pappa behöver det. Idag ska vi gå på cirkus tillsammans med hans mamma. Jag har inte varit på cirkus på 100 år (ja, jag sa ju att jag e gammal) så det ska bli skoj. Efter det blir det dammsugning, golvtorkning och förberedelser inför mönstringen (nä, jag vet att jag inte är 17, men läs bloggen under "utlandstjänst" så kan det nog gå upp ett ljus).
På återseende.
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
Torsdag 9/4-09
Jaha, ett nytt försök. Detta bli premiärinlägget i min blogg. Hela skiten försvann nyss. Kanske borde lära mig det här om jag nu ska blogga? Kan knappt fatta att jag gör detta överhuvudtaget, men varför inte? Skrev ju faktiskt dagbok när jag var yngre (manligt, va?).
Sitter på jobbet och skriver det här. Kör akutambulans fram till kl 18 ikväll. Efter det blir det att stressa iväg för att träna thaiboxning här i Falkenberg. Hur jag nu ska orka med det. Är trött som ett as idag. Sovit dåligt inatt. Vaknade (varför vet jag inte) och hade svårt att somna om. En av mina kollegor säger att det är ett ålderstecken. Undrar om det är så? Inte börjar väl jag bli gammal? Hur som helst... Kommer säkert att få jobba övertid ändå. Så brukar det alltid vara när man har andra planer för kvällen. Jag räknar med att trilla in i min lägenhet lagom svettig och trött strax efter kl 20 ikväll. Förhoppningsvis är min underbara flickvän hemma hos mig då. Efter en dusch och lite mat så ska vi nog hinna ha en liten myskväll. Siktar på att kolla på "Grannfejden" ikväll. Alltid kul att se idioter bråka i TV.
Imorgon blir det fotboll. HBK har hemmapremiär mot TFF. Det är ju bara tre poäng som gäller i den matchen. Allt annat vore en kattastrof (hur nu det jävla ordet stavas). Nåja, det är i alla fall kul att säsongen har börjat. Ska hur som helst bli skönt med en ledig dag med "muffinsen" också.
Påsken kommer annars fördrivas på jobbet. Jobbar dygn på påskafton. Blir säkert ett lungt och skönt dygn på jobbet. Eller? Vad fan kan gå fel en påskafton?
Det var nog allt jag hade att komma med just nu. Förhoppningsvis ska skiten jag skrivit inte försvinna denna gången. Återstår att se om det e nån som kommer att läsa det här. Inte för att jag bryr mig så mycket. Är mest för min egen skull jag skriver. Blir ju bara babbel ändå. Har inga planer på att bli nån ny, puckad "Blondin-Bella".
På återseende.
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
Sitter på jobbet och skriver det här. Kör akutambulans fram till kl 18 ikväll. Efter det blir det att stressa iväg för att träna thaiboxning här i Falkenberg. Hur jag nu ska orka med det. Är trött som ett as idag. Sovit dåligt inatt. Vaknade (varför vet jag inte) och hade svårt att somna om. En av mina kollegor säger att det är ett ålderstecken. Undrar om det är så? Inte börjar väl jag bli gammal? Hur som helst... Kommer säkert att få jobba övertid ändå. Så brukar det alltid vara när man har andra planer för kvällen. Jag räknar med att trilla in i min lägenhet lagom svettig och trött strax efter kl 20 ikväll. Förhoppningsvis är min underbara flickvän hemma hos mig då. Efter en dusch och lite mat så ska vi nog hinna ha en liten myskväll. Siktar på att kolla på "Grannfejden" ikväll. Alltid kul att se idioter bråka i TV.
Imorgon blir det fotboll. HBK har hemmapremiär mot TFF. Det är ju bara tre poäng som gäller i den matchen. Allt annat vore en kattastrof (hur nu det jävla ordet stavas). Nåja, det är i alla fall kul att säsongen har börjat. Ska hur som helst bli skönt med en ledig dag med "muffinsen" också.
Påsken kommer annars fördrivas på jobbet. Jobbar dygn på påskafton. Blir säkert ett lungt och skönt dygn på jobbet. Eller? Vad fan kan gå fel en påskafton?
Det var nog allt jag hade att komma med just nu. Förhoppningsvis ska skiten jag skrivit inte försvinna denna gången. Återstår att se om det e nån som kommer att läsa det här. Inte för att jag bryr mig så mycket. Är mest för min egen skull jag skriver. Blir ju bara babbel ändå. Har inga planer på att bli nån ny, puckad "Blondin-Bella".
På återseende.
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
