Fredag 25/9 -09 (Sjukvårdsutbildningen är över)

Så var det klart. Jag har nu fått den utbildning i sjukvård som försvaret anser att jag behöver. Den här veckan har vi bara haft övningar hela tiden. Har varit enormt givande och man inser ibland hur bortskämd man har blivit i armén. Civilt så har man kanske en övning i den här klassen varje halvår eller ännu mer sällan om det vill sig illa. Nu har vi haft över 10 st på en vecka. Inklusive en riktigt avancerad sim-man övning. Otroligt givande och otroligt kul.

Veckan har till största delen handlat om att arbtea med och ifrån ambulansen (Patrian). Vi har fått åka på fingerade larm som avhandlat allt från trafikolyckor till skottskador och masskadesituationer. Nåt man inte är van vid från det civila är att hotbilden varierar nåt enormt. Från lungt på plats till att det faktiskt skjuts mot dig. Känns bra att öva på det. Dessutom har vi haft besök av folk från både FS 15, 16 och 17 som berättar om sina upplevelser och erfarenheter från Afghanistan. Extremt intressant och man kan ju konstatera att det inte är helt riskfritt där nere. Man kan också konstatera att det finns en massa folk som behandlas så illa att man knappt kan beskriva det i ord. Det gör att man blir ganska motiverad att åka faktiskt.

Nu är som sagt sjukvårdsbiten över för den här missionsutbildningen. Visst, det kommer fortfarande övas sjukvård, men inte på samma sätt. Nu är det sagt att vi ska bli soldater helt enkelt. Vi ska lära oss strid. MYCKET vapenövningar väntar. Är kluven till det, men det ska bli ganska kul och spännande.

Veckorna i Göteborg avslutades på bästa tänkbara sätt. Vi hade mässkväll igår. Jag får väl erkänna att jag blev lite rund under fötterna. Därför jag är trött som ett as idag. Hur som helst... det vankades skaldjursbuffé och god dricka. Var mycket gott och mycket roligt. Hade fan ont i magen av allt skrattande under kvällen. Var härligt.

På en del av kommentarerna på min blogg kan jag utläsa att min kära namne på jobbet är bekymrad över min skäggväxt. Du kan vara lugn, Lappen. Har inte börjat odla ännu, men NÅN slags skäggväxt kommer jag nog skaka fram innan det bär av till sanden.

Nu väntar en helg i vilans tecken. Är sliten. Nu är man färdig med Göteborg. Nästa vecka är man "hemma" på Livgardet igen.

"The only way for evil to triumph is if good men do nothing"

På återseende.

Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.


Lördag 19/9 -09 (En vecka med teoritråk)

Hej, alla trogna läsare. Jag ser på min statistik på den här sidan att det är förvånansvärt många som faktiskt är inne och läser på min blogg dagligen. Det gör ju att jag får lite dåligt samvete som inte är inne och skriver oftare. Jag ska verkligen försöka skärpa mig.

Den här veckan är den första veckan inom min tid i försvarsmakten som helt har gått i teorins tecken. Vi har haft lektioner mellan 08-19 varje dag... i princip. Nåt undantag har det varit, men i stort sett är det så det har sett ut. Jag är väldigt kluven till nyttan med det här. Vissa föreläsningar och föreläsare har varit fantastiskt bra och intressanta, men andra har hållt en riktigt dålig och låg nivå. Då börjar man ju undra om inte tiden kunde använts på nåt bättre sätt. Hur som helst... vi har avhandlat allt från hygien till infektioner till masskadesituationer och mycket annat. Vissa saker kan jag konstatera att man egentligen inte vill veta. Kortfattat från hygienföreläsningen: det finns bajs i allt. Kortfattat från infektionsföreläsningen: det finns en jävla massa som kan göra dig sjuk. Börjar snart undra vilket man ska vara mest rädd för där nere i sandlandet.

Vi har hunnit med en del fys också. Blev tre innebandymatcher denna veckan. Otroligt jobbigt, men jävligt kul också. Var faktiskt ett ganska snällt spel för det mesta. Det som ororar mig lite är att mitt knä har börjat bråka lite. Ska försöka vara försiktig med det nu den närmaste tiden. I veckan har jag även fått ett träningsprogram i styrkehallen av min vagnschef. Ser bra ut. Förberedelserna inför beach 2010 är i full gång. Kommer att se ut som en grekisk gud när jag kommer hem i vår.

Nästa vecka kommer det enbart att vara praktiska övningar (med nån större slutövning såvitt jag förstår) och det ser jag fram emot lite mer. Det börjar fan bli dags att kuska lite ambulans nu.

Idag är det dags för en tradition: Min bror och hans tjej kommer hit för att kolla på fotboll. Han är från skåne och håller på Helsingborg. Idag möter de HBK på Örjans vall. SNÄLLA håll era tummar för de blåa hjältarna från Halmstad. Vi behöver verkligen en vinst. Snälla, gud.....

Kom ihåg: "The only way for evil to triumph is if good men do nothing"

Vill också passa på att sända en tanke till mina kollegor i Falkenberg. Har sett på nyheterna att där är stökigt på vissa ställen i den lilla staden så här kommer ett råd från våld/hot-ansvarig: Be carefull ot there. Ta hand om varandra och gå för fan inte o råka illa ut.

På återseende.

Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.

Fredag 11/9 -09 (Hemma)

Hallå, alla glada, trogna läsare! Ja, jag vet att jag är sen med att skriva denna veckan, men jag har faktiskt ett mycket giltligt skäl till det. Jag har befunnit mig i krig på en ö i Göteborgs skärgård (jävligt vackert om man nu hade fått tid att njuta av det). Där har jag och mina kära kollegor drillats i "Care under fire" eller "TOS" som det heter på svenska (Taktiskt omhändertagande i strid). För er som inte vet vad det är kan jag förklara lite snabbt. Det är helt enkelt hur man tar hand om skadade när folk skjuter på en. Är fan inte enkelt kan jag säga. Blir man beskjuten o någon skadad innebär det att man först och främst pangar tillbaka av bara helvete. Sedan ska man släpa/dra/lyfta undan den skadade från det farliga området. Vilken tur att alla soldater bara väger 20 kilo med utrustning, eller hur? Det är förbannat TUNGT! Dessutom höll vi igång mellan 08 och 22 i princip och jag hade ingen dator med mig.

Hur som helst... utbildningen var mycket bra och givande, men jag kan ge er alla ett litet tips. Bli inte beskjutna när ni står först i ledet. OM ni blir det.... Se till att ammunitionen räcker! Jag hade exakt 5 skott kvar när jag skulle täcka min kamrats reträtt med den skadade. Hur många hade jag kvar innan jag själv skulle springa? NOLL! Det var lite svettigt måste jag säga.

Nu är jag hemma i alla fall och jag tror att jag har fått bort svettlukten. Kändes som om jag hade badat i havet med all min utrustning, men det hade jag inte. Luktade inte rosor kan jag meddela.

Detta var en kort uppdatering, men bättre än ingen alls. More to come.

"The only way for evil to triumph is if good men do nothing"

På återseende.

Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.

2/9 -09 (Allvaret har börjat)

Nu är jag snart igenom min andra utbildningsvecka och nu känns det som om allvaret har börjat. Det är kul att äntligen har fått träffa vagnchefer och förare. Nu är vi kompletta. Det känns jättebra och det verkar vara mycket bra folk. Är säker på att detta kommer att bli bra som fan och att vi kommer att ha roligt tillsammans.

Den här veckan har vi börjat öva för det vi ska hålla på med. Gröntjänsten är över. Vi har börjat öva sammanstöt, strid och förflyttningar. Det är kul, men min stackars kropp har börjat ge sig tillkänna. Jag antar att jag får acceptera att jag inte är 20 år längre. Gör ont lite överallt, men mest i mitt högra knä. Är synd om mig.

Idag har vi fått åka vagn för första gången. Var roligt och inte särskilt likt en civil ambulans. Är inte bara att öppna dörren och kliva ut. Lite krångligare. Särskilt eftersom vi övar på vissa saker under tiden.

Det som är jobbigt är att nu börjar det märkas vad de förbereder en för. Allvaret i situationerna och övningarna börjar ge sig tillkänna och det gör att tankarna går till nära och kära där hemma. Det är såklart värst för dem eftersom de inte vet vad det är jag håller på med i detalj. Det är också svårt att förklara. Jag är dock fast besluten att genomföra detta fortfarande.

Nu väntar mer rent medicinsk träning och lite "Care under fire". Ska bli skitskoj. Det är då vi ska trimmas ihop och även testas vad jag förstår. De ska pressa och stressa oss för att se hur gruppen klarar av det. Spännande värre.

Vill skicka en tanke till er där hemma. Ert stöd är viktigt.

"The only way for evil to triumph is for good men to do nothing"

På återseende.

Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.

RSS 2.0