Onsdag 14/12 -11 (Träningsvärk)
Jag har träningsvärk. Inte så lite heller. Jag körde karate två dagar efter varandra. Det känns i min kropp nu. Vet inte ens om det känns som träningsvärk. Känns mer som fantomsmärtor. Kan bara än en gång konstatera att jag inte är 20 år längre.
Träningen gick ganska bra annars. Kändes lite ovant och konstigt i måndags när jag körde med nybörjarna, men efter ett tag kröp fan tillbaka i mig och jag körde grundteknikerna till 100%. Två tredjedelar in i passet kände jag därför att jag började bli riktigt trött. Då var det dags för sparkar. Många sparkar. Det kändes i mina ben (mest låren och ljumskarna) när jag skulle sova på kvällen.
Igår körde jag med mellangruppen. En gammal bekanting som höll i passet. Träffade även på lite fler bekanta ansikten. Passet gick bra. Även den här gången blev det mycket sparkar. Typiskt nog. Mot slutet av passet orkade jag knappt sparka över knähöjd. Mina ben brann. Då var det dags för kata. För er som inte vet: Kata är ett slags mönster av olika tekniker och förflyttningar i en bestämd ordning. Finns många olika kata och jag blev nu plågsamt medveten om hur många av dem jag hade glömt. Fast HELT borta var inte minnet. LITE kände jag minsann igen.
För att sammanfatta:
Det känns i min kropp. Fast det kanske bara är bra? Det var EXTREMT roligt att träffa gamla bekanta i klubben. Inklusive sensei S. Alla verkade genuint glada över att se mitt blekfeta arsle igen. Det värmer. Det kommer inte bli nån mer karateträning denna veckan antagligen. Dels sätter jobbet lite käppar i hjulen, men den största anledningen är att jag vill vara försiktig. Jag tänker börja lungt. Jag vill INTE åka på några skador. Det skulle göra mig ledsen. Som sagt... man är inte 20 längre.
Jag ska avsluta mitt babblande med lite visdomsord från Dalai Lama. Stulet på egen hand av en facebookvän. Gillar den österländska filosofin.
Dalai Lama svarade på frågan vad som förvånar honom mest;
"Människan. Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar. Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Hon lever som om hon aldrig skulle dö. Och så dör hon utan att ens någonsin ha levt".
Tänkvärt, eller hur?
Vad tycker ni förresten om typsnittet på min blogg nu? Är den enklare att läsa? Bättre? Sämre? Kom gärna med åsikter om det (och om annat också såklart).
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Träningen gick ganska bra annars. Kändes lite ovant och konstigt i måndags när jag körde med nybörjarna, men efter ett tag kröp fan tillbaka i mig och jag körde grundteknikerna till 100%. Två tredjedelar in i passet kände jag därför att jag började bli riktigt trött. Då var det dags för sparkar. Många sparkar. Det kändes i mina ben (mest låren och ljumskarna) när jag skulle sova på kvällen.
Igår körde jag med mellangruppen. En gammal bekanting som höll i passet. Träffade även på lite fler bekanta ansikten. Passet gick bra. Även den här gången blev det mycket sparkar. Typiskt nog. Mot slutet av passet orkade jag knappt sparka över knähöjd. Mina ben brann. Då var det dags för kata. För er som inte vet: Kata är ett slags mönster av olika tekniker och förflyttningar i en bestämd ordning. Finns många olika kata och jag blev nu plågsamt medveten om hur många av dem jag hade glömt. Fast HELT borta var inte minnet. LITE kände jag minsann igen.
För att sammanfatta:
Det känns i min kropp. Fast det kanske bara är bra? Det var EXTREMT roligt att träffa gamla bekanta i klubben. Inklusive sensei S. Alla verkade genuint glada över att se mitt blekfeta arsle igen. Det värmer. Det kommer inte bli nån mer karateträning denna veckan antagligen. Dels sätter jobbet lite käppar i hjulen, men den största anledningen är att jag vill vara försiktig. Jag tänker börja lungt. Jag vill INTE åka på några skador. Det skulle göra mig ledsen. Som sagt... man är inte 20 längre.
Jag ska avsluta mitt babblande med lite visdomsord från Dalai Lama. Stulet på egen hand av en facebookvän. Gillar den österländska filosofin.
Dalai Lama svarade på frågan vad som förvånar honom mest;
"Människan. Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar. Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Hon lever som om hon aldrig skulle dö. Och så dör hon utan att ens någonsin ha levt".
Tänkvärt, eller hur?
Vad tycker ni förresten om typsnittet på min blogg nu? Är den enklare att läsa? Bättre? Sämre? Kom gärna med åsikter om det (och om annat också såklart).
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Kommentarer
Postat av: hannah
Mycket lättare att läsa tycker jag!
"Clean" blogg, I like it!
Trackback
