Snakeman

Har ni någon gång känt det som om ni är fast i en virvel där tiden snurrar iväg bortom alla kontroll? Det är ungefär så jag känner det nu. Det finns så MYCKET jag vill göra innan jag åker iväg, men jag vet ju att det inte hinns med eller är helt nödvändigt heller för den delen. Det känns som om det var igår jag skrev om hur nervöst det kändes att åka upp och mönstra inför antagningen. Är galet så knäpp man kan vara med lite perspektiv. Nervös för attt mönstra? Jisses! Många säger att utlandstjänst ger en människa andra perspektiv på tillvaron. Det är sant, kan jag säga. Jag har märkt det redan innan jag har åkt iväg. Att få mig nervös i framtiden kommer inte att bli helt enkelt kan jag säga. Känslorna kommer och går i vågor. Ibland känns det helt ok, men ibland (som nu) känns det jobbigt som fan. Det är inte så att jag är rädd för att åka. Tycker det ska bli spännande att komma ner. Det jag är rädd för är att säga hej då. Tänk om jag bryter ihop fullständigt när jag tar avsked av min son t.ex? Hur tacklar han det i så fall? Eller tänk om jag INTE gråter när jag säger hejdå till sonen eller H? Tror de då att jag inte är ledsen och inte bryr mig? Jag är inte den som gråter i första taget och NÄR jag gör det föredrar jag att göra det i ensamt majestät. Förväntar folk sig att jag ska gråta? Tankarna snurrar...

I Lördags hade jag och H fest för mina kompisar (och några av hennes). Antar att det var en slags hejdå-fest. Det var i alla fall extremt trevligt. Jag blev rörd av att man har vänner som faktiskt bryr sig om en. Fick t.o.m lite presenter. Presenter som man märkte att det hade lagts ner tid och tanke bakom. Fick bl.a ett armband av H.J som han hade gjort själv. Tydligen ett "lyckoarmband" som är vanligt i amerikanska armén bl.a. Vill tacka för det som fan. Gjorde mig verkligen glad. Det kommer att åka på på avresedagen. På det hela taget en mycket lyckad kväll. Tyvärr fanns det folk som fick gå hem med huvudvärk alldeles för tidigt. Ja, jag menar dig kusin R. Är synd att du inte mådde bra, men jag är ändå tacksam för att du stannade kvar så länge som du gjorde. TACK ALLA FÖR EN TREVLIG KVÄLL!

Nu har jag varit sentimental så det räcker. Är en bra terapi för mig det här. Tänkte avsluta med ett bevis på att det finns mycket korkade människor i vår värld:
Jag fick häromdagen ett telefonsamtal av en VÄLDIGT tjatig försäljare från 3. Jag tänker inte återge hela samtalet, men jag ska ta med det bästa. Hon hade varit väldigt tjatig och jobbig innan detta utspelar sig:

Säljaren: Är du intresserad?
Jag: NEJ, har jag sagt. Dessutom ska jag inte vara hemma så jag kan inte använda produkten.
Säljaren: Hur länge ska du vara borta?
Jag: *suck* ett halvår...
Säljaren: OJ, vilken lång semester! Men då behöver du ju spara pengar. Köp det här!
Jag: Jag är inte intresserad! Jag ska till Afghanistan, förstår du?
Säljaren: Jaha... Jag har hört att det är varmt o skönt där. Tror där är jättefint. Ett ovanligt resmål...
Jag: Ja, jo... Lite ovanligt kanske... *börjar tro att jag e med i dolda kameran*
Säljaren: Då kommer du ju vara brun o fin till sommaren, eller hur?
Jag: Ja, kanske det... Jag vet int..
Säljaren: Då får jag önska dig en trevlig resa och en riktigt trevlig semester! Tack för att jag fick störa.
Jag: Tacktack... *sitter kvar och stirrar i luren samtidigt som jag undrar exakt HUR blond o korkad den här bruden var*

Blev ett långt inlägg detta, mina vänner. Hoppas att ni inte somnat.

På återseende. (Kanske från Afghanistan nästa gång)

Ta hand om dig vem du än är o vart du än finns.