Snakeman

Jag börjar bli väldigt trött på medias vinkling av insatsen i Afghanistan. Det är fan helt sanslöst hur man kan vilja gräva skit hela tiden. ALLT som står och sägs i media om insatsen vinklas negativt. De människor som får komma till tals består till 90% av folk som är negativt inställda. Övriga får knappt komma till tals. Jag vet ett par personer som blivit intervjuade den senaste tiden som varit positiva till insatsen och då har reporterns besvikelse lyst som en strålkastare. Man kan bli trött för mindre. Inte nog med att de människor som faktiskt ska åka ner får en negativ stämpel. All skit som sägs oroar anhöriga som i sin tur ställer frågor som man måste ta sig tid och energi att svara på. Inte så kul när man bara vill vila upp sig inför nedrotation och kanske tänka på nåt annat.

Det senaste jag hörde var att det inte fanns någon akutvård för soldaterna i Afghanistan. Där sägs det att det saknas en kirurg och en narkosläkare. Är det den ENDA akutsjukvård som finns där nere? Knappast! Vad säger det om synen på oss andra? Där är många fler människor där nere vars enda uppgift är akutsjukvård. Jag tycker man kanske skulle vända blicken hemmåt istället. Här kör fullt utrustade akutambulanser omkring och utför taxiuppdrag för att spara pengar. På så vis påverkas beredskapen vid allvarliga sjukdomar och olyckor. Kanske är det nåt man kan kolla på istället? Man mår ju illa...

Nu är det färdiggnällt. Ber om ursäkt, men det behövde komma ut känner jag.

Vad händer då annars i dessa dagar? Tja, jag njuter av min ledighet och försöker ta till vara på varje sekund av den. Umgås med sonen och kärleken så mycket jag bara kan. Försöker även hinna med en del annat folk också. Imorgon ska jag t.ex ut med mina arbetskamrater och sänka en öl eller två. På lördag blir det fest med kompisarna. En chans att säga hej då. Ska bli trevligt.

Annars är tankarna generellt lite splittrade. Allvaret börjar smyga sig på och verkligheten börjar komma ikapp. Idag om 2 veckor har jag sovit min första natt nere i Afghanistan. Känns konstigt. Tankarna går också till de svenskar som blev svårt skadade och till deras anhöriga. Den händelsen har satt sina spår i alla som ska åka ner, tror jag. Ett bevis på att det inte är ofarligt där nere. Är nog inte så rädd för egen del. Man går mer och oroar sig för hur det skulle gå för sonen om jag blev illa skadad t.ex. Han har ju inte bett om att få bli indragen i detta.

Nu ska jag inte trötta ut er mer kära läsare. Vill bara uppmana er som läser detta att när ni träffar på nån som ska iväg (eller har varit iväg) på utlandstjänst så ge honom/henne en klapp på axeln och ett uppmuntande ord istället för ifrågasättande. Det är värt mycket, jag lovar.

På återseende.

Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.