Snakeman

Idag var jag ute på min första fotpatrull här i Afghanistan. Det var extremt intressant och trevligt att få möta och prata med lokalbefolkningen. De som var mest intresserade av oss var barnen. Barn i alla åldrar följde efter oss ganska långa sträckor. Vissa ville ha saker. Allt från bollar till vår utrustning. Det som är slående är att trots misären de flesta lever i så är alla barnen glada och skrattar och vill leka när man kommer gående. Ibland blir de dock väldigt närgågna. När de fick syn på en sax som jag har i stridsvästen så var jag omringad av 6-7 barn som alla ville ha saxen. Vissa försökte t.o.m ta den. Det var fullt sjå att hålla reda på alla barnhänder som försökte pilla på saker man hade på sig. Därför blev det inte så mycket närbilder som jag hade velat. Vem vet man man hade kunnat bli av med då. Ett litet smakprov dock:



Hur som helst... Det var väldigt trevligt och jag hoppas att jag får fler möjligheter till detta här nere. Kroppen kändes dock ngt sliten. Vägde mig häromdagen med all min utrustning. Väger då 120kg. Med andra ord går jag och bär på 35kg. Känns efter ett tag.

Hoppas att alla har det bra där hemma.

Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.

"The only way for evil to triumph is if good men do nothing"

På återseende.