Tisdag 20/12 -11 (Älgar)
Jag vet inte om ni har hört talas om det, men det bor en älgko med tillhörande kalv i Getinge. De här djuren har uppenbarligen gett fan i skogen o flyttat in i samhället istället. Jag har haft dem hos mig två gånger nu.
Jag tänkte bara dela med mig av lite bilder. Den ena i dagsljus. Den dagen kom de ut från min tomt och mötte mig. Den andra är från imorse. Mörkt och dålig kvalité, men man ser de lysande ögonen i alla fall. Bilderna är inte zoomade. De är verkligen så nära. De verkar helt orädda för människor. Rena djurparken.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Måndag 19/12 -11 (Julstämningsjakt)
Nu jagar jag desperat efter julstämningen. Det är ju snart jul! Jag har griljerat skinka, slagit in julklappar och klätt granen. Detta tillsammans med sambo, son, glögg och julmusik. Sakta, men säkert börjar det bli jul!
Jag skickar med en liten bild på julstämningen, men eftersom jag gör det från telefonen har jag inte en blekfet, jävla aning om var den hamnar. Vi får se.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Söndag 18/12 -11 (Sammanfattning av v.50)
Så var det söndag. Ännu en vecka har passerat.
Den här veckan inleddes med min återkomst till karaten. Jag tränade med nybörjargruppen i måndags och med mellangruppen i tisdags. Efter det var en enorm träningsvärk ett faktum. Jag valde att inte träna fler pass den här veckan. Anledningen är att jag helt enkelt vill börja lungt. Vill INTE bli skadad. Vill göra min återkomst till karaten så bra som möjligt. Jag har dessutom ingen brådska. OJ, så skönt det var att komma tillbaka!!
I onsdags hade jag en liten spa-date med min kära sambo. Vi testade på floating på Möllans spa & relax i Halmstad. Floating innebär att du ligger i en slags tank med jävligt salt vatten och helt enkelt flyter i 45 min. Hur var detta då? Tja, jag tyckte det var helt ok. Det var inte så fantastiskt som de som jobbade på stället sa att det skulle vara. Enligt dem skulle det motsvara 4-6 timmars sömn, ge ett hormonpåslag så man skulle känna sig nyförälskad och pigg resten av dagen m.m. Kort sagt skulle det vara en riktig mirakelgrej. Var det så? Knappast. Visserligen var det väääldigt avslappnande och trevligt. När jag klev upp ur den där tanken så kändes det som om man vägde minst ett ton. Jag var sedan trött som ett helt ålderdomshem resten av dagen. Ingen nyförälskelse och ingen pigghet. Betyg: Godkänt, men inte mer.
Resten av veckan har präglats av nattarbete. Jobbade natten i torsdags och natten igår. Torsdagen var godkänd. Körde mycket fram till efter midnatt, men fick sedan sova i lugn och ro.
Lördagen var en annan femma. Lördagnatt med mig i ambulansen. De som känner mig vet hur det brukar gå. Det gick som vanligt, men ändå inte. En del fylla för att sedan avsluta med en tur i bärgningsbil efter att ha kört punktering på ambulansen. Jättekul...
Kan passa på att lämna ett litet filmtips också: "Paul". En rolig si-fi komedi!
Betyg: 3 snakes av 5
Nästa vecka är det jul. Jag har letat efter min julstämning utan att ens vara nära att hitta den. Antar att det beror på att jag ska jobba hela julen. Mindre kul, men någon måste ju. Det tråkiga är att jag har sonen den här veckan. Det gör mig lite nere att jag inte kan umgås mer med honom, men vi får göra det bästa av situationen och skapa så mycket julstämning det går i alla fall. Ett litet karatepass ska jag minsann hinna med också i alla fall.
Nu blir det "Beck" på 4:an. Tror inte jag har sett den som kommer ikväll.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Den här veckan inleddes med min återkomst till karaten. Jag tränade med nybörjargruppen i måndags och med mellangruppen i tisdags. Efter det var en enorm träningsvärk ett faktum. Jag valde att inte träna fler pass den här veckan. Anledningen är att jag helt enkelt vill börja lungt. Vill INTE bli skadad. Vill göra min återkomst till karaten så bra som möjligt. Jag har dessutom ingen brådska. OJ, så skönt det var att komma tillbaka!!
I onsdags hade jag en liten spa-date med min kära sambo. Vi testade på floating på Möllans spa & relax i Halmstad. Floating innebär att du ligger i en slags tank med jävligt salt vatten och helt enkelt flyter i 45 min. Hur var detta då? Tja, jag tyckte det var helt ok. Det var inte så fantastiskt som de som jobbade på stället sa att det skulle vara. Enligt dem skulle det motsvara 4-6 timmars sömn, ge ett hormonpåslag så man skulle känna sig nyförälskad och pigg resten av dagen m.m. Kort sagt skulle det vara en riktig mirakelgrej. Var det så? Knappast. Visserligen var det väääldigt avslappnande och trevligt. När jag klev upp ur den där tanken så kändes det som om man vägde minst ett ton. Jag var sedan trött som ett helt ålderdomshem resten av dagen. Ingen nyförälskelse och ingen pigghet. Betyg: Godkänt, men inte mer.
Resten av veckan har präglats av nattarbete. Jobbade natten i torsdags och natten igår. Torsdagen var godkänd. Körde mycket fram till efter midnatt, men fick sedan sova i lugn och ro.
Lördagen var en annan femma. Lördagnatt med mig i ambulansen. De som känner mig vet hur det brukar gå. Det gick som vanligt, men ändå inte. En del fylla för att sedan avsluta med en tur i bärgningsbil efter att ha kört punktering på ambulansen. Jättekul...
Kan passa på att lämna ett litet filmtips också: "Paul". En rolig si-fi komedi!
Betyg: 3 snakes av 5
Nästa vecka är det jul. Jag har letat efter min julstämning utan att ens vara nära att hitta den. Antar att det beror på att jag ska jobba hela julen. Mindre kul, men någon måste ju. Det tråkiga är att jag har sonen den här veckan. Det gör mig lite nere att jag inte kan umgås mer med honom, men vi får göra det bästa av situationen och skapa så mycket julstämning det går i alla fall. Ett litet karatepass ska jag minsann hinna med också i alla fall.
Nu blir det "Beck" på 4:an. Tror inte jag har sett den som kommer ikväll.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Fredagnatt 16-17/12 -11 (Fixat och donat)
Kära läsare. Att ändra utssende på en blogg på den här sidan är tidskrävande så det är löjligt. Man får gå tillbaka och kolla resultatet 100 gånger, eller så. Dessutom måste man skriva allt i koder och pixlar och skit. Jag har ägnat den senaste timmen åt det nu. Borde det inte finnas nåt enklare sätt. Jävla invecklat. Nåja, nu har jag gjort lite justeringar och jag vill fortfarande ha just DINA åsikter, kära läsare. Är ju trots allt du som läser och därför värdesätter jag din åsikt.
Mitt i natten sitter jag och skriver. Vilket pucko, tänker ni? Ja, kanske det. Det är ett sätt för mig att hålla mig vaken och på så vis göra en halvvändning på dygnet. Jag ska nämligen jobba natten imorgon. Det är så här jag förbereder mig och det funkar för mig.
NU är jag dock trött. Dax att krypa till kojs. Tar mer seriöst babbel en annan gång.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Mitt i natten sitter jag och skriver. Vilket pucko, tänker ni? Ja, kanske det. Det är ett sätt för mig att hålla mig vaken och på så vis göra en halvvändning på dygnet. Jag ska nämligen jobba natten imorgon. Det är så här jag förbereder mig och det funkar för mig.
NU är jag dock trött. Dax att krypa till kojs. Tar mer seriöst babbel en annan gång.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Söndag 11/12 -11 (Maratonmarchen)
Hej, kära läsare!
Det är verkligen inte ofta jag rekomenderar filmer eller böcker eller annat på min blogg, men nu är det fan dags. Jag måste rekomendera en bok som är min absoluta favoritbok. Den heter Maratonmarchen och är skriven av Stephen King.
Boken utspelar sig i en framtid som inte är definierad. USA har blivit en diktatur. Varje år anordnas en tävling som heter Maratonmarchen. En tävling där ungdomar kämpar mot varandra. En tävling där vinnaren får allt han kan önska sig, men där förloraren riskerar att dö. Man får följa en av de tävlande som heter Ray Garraty. Jag vill inte avslöja för mycket, men boken tar en med på en sjukt intressant resa där man får följa Garraty och hans vänner genom tävlingen. Man rycks med av de olika människoöden som skildras i boken och man får lära sig att viljan ibland kan övervinna väldigt mycket.
Läs den! Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har läst den eller lyssnat på den i bilen. En underbar bok, helt enkelt!
På tal om nåt helt annat... Jag har funderat lite på att ändra design på min blogg. Jag vill ha in tips från er som läser. Hur tycker ni den ska se ut? Är den för mörk och svårläst som den är idag? Eller är den helt enkelt bra som den är? Borde jag ge fan i att ändra på den? Förslag mottages tacksamt.
Nu är det dags att bege sig till sonens simskola.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Det är verkligen inte ofta jag rekomenderar filmer eller böcker eller annat på min blogg, men nu är det fan dags. Jag måste rekomendera en bok som är min absoluta favoritbok. Den heter Maratonmarchen och är skriven av Stephen King.
Boken utspelar sig i en framtid som inte är definierad. USA har blivit en diktatur. Varje år anordnas en tävling som heter Maratonmarchen. En tävling där ungdomar kämpar mot varandra. En tävling där vinnaren får allt han kan önska sig, men där förloraren riskerar att dö. Man får följa en av de tävlande som heter Ray Garraty. Jag vill inte avslöja för mycket, men boken tar en med på en sjukt intressant resa där man får följa Garraty och hans vänner genom tävlingen. Man rycks med av de olika människoöden som skildras i boken och man får lära sig att viljan ibland kan övervinna väldigt mycket.
Läs den! Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har läst den eller lyssnat på den i bilen. En underbar bok, helt enkelt!
På tal om nåt helt annat... Jag har funderat lite på att ändra design på min blogg. Jag vill ha in tips från er som läser. Hur tycker ni den ska se ut? Är den för mörk och svårläst som den är idag? Eller är den helt enkelt bra som den är? Borde jag ge fan i att ändra på den? Förslag mottages tacksamt.
Nu är det dags att bege sig till sonens simskola.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Söndag 4/12 -11 (Prat om ventiler i tillvaron)
Kära läsare. Kul att se er igen.
Jag har funderat över det här med "ventiler" i tillvaron. Jag är av den bestämda åsikten att det är något man absolut bara måste ha för att överleva (eller i alla fall för att må bra). Vad fan är en ventil, undrar du? Det kan vara allt möjligt egentligen. Kalla det en paus från tillvaron i övrigt, ett sätt att avreagera sig på, ett sätt att få hjärnan att fokusera på nåt annat för en stund. Kalla det vad du vill. Jag tror inte det är nyttigt att bara tänka på jobb och plikter hela tiden. Man måste unna sig att leva också.
Jag har haft jävligt ont om ventiler den här vintern, om man nu kan kalla denna evigt mörka höst för vinter, och jag är övertygad om att det har påverkat mitt humör i negativ riktning. En ventil tror jag kan vara vad som helst i princip. Förr var karaten min stora ventil och om ni har hängt med lite i svängarna så är jag på gång att skaffa mig den ventilen igen. Jag tänker schemalägga mina "ventiler". Dykning har varit en annan ventil. Nu är det kallt, blåsigt och eländigt så därför lockar inte havet lika mycket längre. När våren kryper sig på kommer det däremot att låta annorlunda. Då jävlar ska det dykas.
Schemalägga ventiler, skriver jag. Ska det vara nödvändigt? Ja, det tror jag fan att det är. I alla fall för mig. Annars blir det helt enkelt inte av. Människan är i grunden lat nämligen. Tipset är därför: Schemalägg lite ventiler här och var i ert liv. Oavsett om det rör sig om cykling, knyppling, surfning eller vad det nu kan vara. Det kommer både du och dina nära och kära att gynnas av. Jag lovar!
Jag kan passa på att inflika att detta, skrivandet, är en ventil för mig det också. Även om det såklart är trevligt att folk läser det man skriver så är det inte den huvudsakliga anledningen till att jag gör det. Dock kan det ju kanske fungera som en sporre ibland. Ett tag så hade jag läsare som tangerade 300-strecket nästan. Fast det var när jag var i affeland och bloggen var länkad på anhörigforum o annat. Nu ser det jävligt annorlunda ut, men ni är fortfarande fler tappra läsare där ute än jag trodde. Missförstå mig inte. Jag är SÅ glad över att ni finns och jag älskar er alla, MEN jag skriver först och främst för min egen skull. Gillar att låta tankarna rinna ut på skärmen ibland.
Jag har ju sagt ett par gånger att det ligger en historia på lut i skallen, men att jag inte vet om jag vill skriva ner den. Jag tänker så här: Vem fan skulle vilja läsa den? Jag vet inte. Fast man kanske kan se det på ett annat sätt. En extremt god vän till mig vände på det: Varför skulle man INTE vilja läsa det? Go for it! Tja, jag vet inte. Kanske gör jag det. Kanske kommer det en historia om blåljus och ond, bråd död från min knäppa skalle en dag. Den som lever får se.
I övrigt då? Tja, livet går sin gilla gång. Julen nalkas. Jag har svårt att få nån julstämning i år, känner jag. Jag jobbar alldeles för jävla mycket hela julveckan i princip. Är nackdelen med mitt jobb. Ibland måsta man jobba på storhelger. Jag kan dock redan nu meddela att nästa år vet jag en kille som INTE kommer jobba julen i alla fall.
Min beredskapsvecka är snart över också. Jag skulle vilja påstå att den varit mycket lugn. Hallänningarna sköter sig uppenbarligen när jag har ansvaret. Det känns ju bra. Eller ger folk fan i att söka "AiB" för att de vet att det är jag som svarar? Oavsett så har sökaren varit tyst den här veckan i alla fall. Inte ens uppe i 15 sökningar.
Nu är det dags för en manlig chailatte från den underbara kaffemaskinen som jag inhandlade i julklapp till mig och sambon. Skitsmidigt. I med lite kapslar och vips så har man lyxig, varm dryck. Har tänkt skaffa en sån ett tag, men när vi var hemma hos J & H och såg deras blev suget större. Nu har vi en i alla fall. En Bosch. Tassimo heter de där kapslarna som man skickar in i den. Gott ska det bli!
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
På återseende.
Jag har funderat över det här med "ventiler" i tillvaron. Jag är av den bestämda åsikten att det är något man absolut bara måste ha för att överleva (eller i alla fall för att må bra). Vad fan är en ventil, undrar du? Det kan vara allt möjligt egentligen. Kalla det en paus från tillvaron i övrigt, ett sätt att avreagera sig på, ett sätt att få hjärnan att fokusera på nåt annat för en stund. Kalla det vad du vill. Jag tror inte det är nyttigt att bara tänka på jobb och plikter hela tiden. Man måste unna sig att leva också.
Jag har haft jävligt ont om ventiler den här vintern, om man nu kan kalla denna evigt mörka höst för vinter, och jag är övertygad om att det har påverkat mitt humör i negativ riktning. En ventil tror jag kan vara vad som helst i princip. Förr var karaten min stora ventil och om ni har hängt med lite i svängarna så är jag på gång att skaffa mig den ventilen igen. Jag tänker schemalägga mina "ventiler". Dykning har varit en annan ventil. Nu är det kallt, blåsigt och eländigt så därför lockar inte havet lika mycket längre. När våren kryper sig på kommer det däremot att låta annorlunda. Då jävlar ska det dykas.
Schemalägga ventiler, skriver jag. Ska det vara nödvändigt? Ja, det tror jag fan att det är. I alla fall för mig. Annars blir det helt enkelt inte av. Människan är i grunden lat nämligen. Tipset är därför: Schemalägg lite ventiler här och var i ert liv. Oavsett om det rör sig om cykling, knyppling, surfning eller vad det nu kan vara. Det kommer både du och dina nära och kära att gynnas av. Jag lovar!
Jag kan passa på att inflika att detta, skrivandet, är en ventil för mig det också. Även om det såklart är trevligt att folk läser det man skriver så är det inte den huvudsakliga anledningen till att jag gör det. Dock kan det ju kanske fungera som en sporre ibland. Ett tag så hade jag läsare som tangerade 300-strecket nästan. Fast det var när jag var i affeland och bloggen var länkad på anhörigforum o annat. Nu ser det jävligt annorlunda ut, men ni är fortfarande fler tappra läsare där ute än jag trodde. Missförstå mig inte. Jag är SÅ glad över att ni finns och jag älskar er alla, MEN jag skriver först och främst för min egen skull. Gillar att låta tankarna rinna ut på skärmen ibland.
Jag har ju sagt ett par gånger att det ligger en historia på lut i skallen, men att jag inte vet om jag vill skriva ner den. Jag tänker så här: Vem fan skulle vilja läsa den? Jag vet inte. Fast man kanske kan se det på ett annat sätt. En extremt god vän till mig vände på det: Varför skulle man INTE vilja läsa det? Go for it! Tja, jag vet inte. Kanske gör jag det. Kanske kommer det en historia om blåljus och ond, bråd död från min knäppa skalle en dag. Den som lever får se.
I övrigt då? Tja, livet går sin gilla gång. Julen nalkas. Jag har svårt att få nån julstämning i år, känner jag. Jag jobbar alldeles för jävla mycket hela julveckan i princip. Är nackdelen med mitt jobb. Ibland måsta man jobba på storhelger. Jag kan dock redan nu meddela att nästa år vet jag en kille som INTE kommer jobba julen i alla fall.
Min beredskapsvecka är snart över också. Jag skulle vilja påstå att den varit mycket lugn. Hallänningarna sköter sig uppenbarligen när jag har ansvaret. Det känns ju bra. Eller ger folk fan i att söka "AiB" för att de vet att det är jag som svarar? Oavsett så har sökaren varit tyst den här veckan i alla fall. Inte ens uppe i 15 sökningar.
Nu är det dags för en manlig chailatte från den underbara kaffemaskinen som jag inhandlade i julklapp till mig och sambon. Skitsmidigt. I med lite kapslar och vips så har man lyxig, varm dryck. Har tänkt skaffa en sån ett tag, men när vi var hemma hos J & H och såg deras blev suget större. Nu har vi en i alla fall. En Bosch. Tassimo heter de där kapslarna som man skickar in i den. Gott ska det bli!
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
På återseende.
Måndag 21/11 -11 (Test från mobil)
Kära läsare. Håller jag på att bli galen? Nytt inlägg IGEN?
Ja, jag testar det där med stycken från mobilen också.
Hoppas ni har överseende. I slutändan är det ju för ER skull, kära läsare. Vill att ni ska ha det bra när ni läser. Då är det ju enklare med styckeindelning, eller hur?
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
På återseende.
Måndag 21/11 -11 (Inga stycken?)
Kära läsare. Jag gör ett test. Jag vill se om det går att få stycken när man skriver.
Jag testar det nu.
Funkar det?
Isåfall:
Tack, min lilla muffins!
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
På återseende.
Jag testar det nu.
Funkar det?
Isåfall:
Tack, min lilla muffins!
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
På återseende.
Lördag 22/10 (Litet test)
Det var läääänge sedan. Väldigt länge sedan. Jag gör ett försök att starta upp lite bloggande igen. Kanske inte för er skull, kära läsare (om ni ens finns kvar därute), utan mest för min egna skull. Jag tror jag behöver terapin det ger mig att skriva.
Just nu gör jag det från mobilen. Tänkte kolla hur det blir. Jag återkommer nog senare i helgen. Räkna med det.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Fredag 18/3 -11 (En liten uppdatering)
Käre läsare. Jag märker själv att jag har blivit lite dålig på att skriva. Måste försöka bättra mig. Kan man skylla på att man har mycket at göra? Nej, jag vet. Det är en riktigt lam ursäkt, men NÅT måste jag ju säga. Här kommer i alla fall en liten uppdatering om vad som händer i mitt liv. Visst är det spännande?
Det är mycket på jobbet just nu. Om man bortser från att mängden uppdrag i lilla Falkenberg faktiskt har ökat och nu har passerat 6000 st/år (vilket gör det svårt att hinna med bisysslor på stationen) så är det snart sommar. Sommarschema ska läggas. Detta samtidigt som de övriga månaderna också ska planeras in och schemaläggas. Jag har märkt en sak. Det tar TID! Särskilt eftersom förutsättningarna ändras ideligen. Tänk om folk hade lyssnat FÖRRA året på vad vi hade att säga? Då hade det inte varit lika jobbigt nu. Nåja, that´s life.
I tisdags var jag nere i Helsingborg på ett företag som heter Memira. De är ledande inom laserbehandlingar för ögon. Jag opererade mina ögon. Inga mer linser. Inga mer glasögon. Är SÅÅÅÅ skönt! Det var inte riktigt lika skönt timmarna efter behandlingen, men NU är det underbart. Till er som funderar på att göra det: Just do it! Visst, det känns obehagligt, men det är det värt.
Ikväll blir det nattarbete. Ska bli oerhört trevligt. Längtar. Vad kan gå fel en fredagnatt?
VARFÖR I HELVETE HAR SNÖN KOMMIT TILLBAKA????????????? (sorry, det kom spontant)
Nästa vecka så slipper jag köra ambulans. En hel vecka. Det är schemapill, utbildningar och sånt istället. Slutet av veckan kommer jag och min älskade sambo tillbringa i PARIS! Möta våren i världens mest romantiska stad. Kan det bli bättre? Ska bli RIKTIGT nice! Sambon är dock lite nervös. Hon är mer van vid att åka charter medans jag är en världsvan traveller. Eller hur, älskling? ;-)
Nu ska jag inte ta upp mer av din tid just idag, käre läsare. Jag hoppas att du får en riktigt trevlig helg.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Det är mycket på jobbet just nu. Om man bortser från att mängden uppdrag i lilla Falkenberg faktiskt har ökat och nu har passerat 6000 st/år (vilket gör det svårt att hinna med bisysslor på stationen) så är det snart sommar. Sommarschema ska läggas. Detta samtidigt som de övriga månaderna också ska planeras in och schemaläggas. Jag har märkt en sak. Det tar TID! Särskilt eftersom förutsättningarna ändras ideligen. Tänk om folk hade lyssnat FÖRRA året på vad vi hade att säga? Då hade det inte varit lika jobbigt nu. Nåja, that´s life.
I tisdags var jag nere i Helsingborg på ett företag som heter Memira. De är ledande inom laserbehandlingar för ögon. Jag opererade mina ögon. Inga mer linser. Inga mer glasögon. Är SÅÅÅÅ skönt! Det var inte riktigt lika skönt timmarna efter behandlingen, men NU är det underbart. Till er som funderar på att göra det: Just do it! Visst, det känns obehagligt, men det är det värt.
Ikväll blir det nattarbete. Ska bli oerhört trevligt. Längtar. Vad kan gå fel en fredagnatt?
VARFÖR I HELVETE HAR SNÖN KOMMIT TILLBAKA????????????? (sorry, det kom spontant)
Nästa vecka så slipper jag köra ambulans. En hel vecka. Det är schemapill, utbildningar och sånt istället. Slutet av veckan kommer jag och min älskade sambo tillbringa i PARIS! Möta våren i världens mest romantiska stad. Kan det bli bättre? Ska bli RIKTIGT nice! Sambon är dock lite nervös. Hon är mer van vid att åka charter medans jag är en världsvan traveller. Eller hur, älskling? ;-)
Nu ska jag inte ta upp mer av din tid just idag, käre läsare. Jag hoppas att du får en riktigt trevlig helg.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
På återseende.
Torsdag 3/3 -11 (Rastlös och lat)
Välkomna tillbaka, kära läsare. Var har jag varit då? Ingenstans. Bara varit lat. Varit dålig på att skriva. Ber om ursäkt för det.
Just nu skriver jag för att slippa plocka upp min tvätt från källaren. Jag skriver för att slippa plocka in disk i diskmaskinen. Jag skriver för att slippa plocka undan. Är lat och rastlös.
Vad har hänt sedan sist? Massa saker antagligen, men här kommer ett litet axplock. Jag har bokat resa för mig och kärleken till Paris. Vi åker i slutet på Mars. Jag har blivit upphittad av en kusin i Södertälje. Mycket trevligt och jag ser verkligen fram emot att träffa henne. Om du mot förmodan läser detta så kan jag bara meddela dig att Sveriges framsida är VÄLDIGT fin på sommaren och att jag och sambon har gått om plats i huset. Du är välkommen ner nån helg. Även mycket pinsamt att jag i princip hade glömt att du existerade. Vilket pucko jag är. Det största som hänt på sista tiden är antagligen att JAG som är en sann rocker varit på melodifestival i Malmö iklädd färgglad skjorta och cowboyhatt:
Två fina grabbar.
Helt nykter var jag inte kan jag meddela. Fast kul hade vi. Var trots allt en ganska trevlig tillställning, men ser fram emot de "riktiga" grejerna i sommar: Iron Maiden på Ullevi och Sonisphere i Stockholm. Blir nice.
Den här veckan har jag beredskapen. Än så länge har det varit väldigt tyst och lungt i sökaren. Det är skönt. Annars är det mest jobb och vardag som gäller för tillfället. Börjar befara att jag måste dra till Ullared snart. Är hemskt, men finns saker som bör inhandlas. Redan ångest.
Jag lovade er för en tid sedan en bild på min nya gaddning på armen. Här kommer den:
Är nöjd med den, men ont gjorde det.
Måste ju såklart avsluta med lite visdomsord:
På senaste tiden har jag tyvärr fått bevittna onödig ryktesspridning och folk som drar egna, förhastade slutsatser. Jag tycker att det är väldigt trist och tråkigt när sånt händer. Det kan ju faktiskt både såra, oroa och göra människor illa om man gör det vid fel tillfälle. Nu är det inget allvarligt som inträffat för mig personligen, men min önskan är ändå att människor i allmänhet tänker sig för. Skaffa fakta. Gå till personerna som sitter inne på riktig information. SEDAN kan man bilda sig en uppfattning. Om alla gjorde så skulle världen bli enklare att leva i. Åtminstone LITE. Eller vad tror ni?
Antar att jag får ta tag i verkligheten nu.
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
På återseende.
Måndag 7/2 -11 (Ett år sedan...)
Kära läsare. Jag lovade er i mitt förra inlägg att jag skulle hålle en mer positiv ton i nästa. Tyvärr verkar det som om jag får bryta det löftet. Ni får hänga mig sedan om ni vill. Eller så får ni sluta läsa nu och vänta på nästa inlägg.
Den 7:e Februari år 2010 stupade två svenska soldater i Afghanistan. Jag var där då. Så här på årsdagen är det många tankar och funderingar som kommer tillbaka. Jag har hört kommentarer som: "Det får man räkna med" och "De valde själva att åka". Kanske är det så att båda dessa kommentarer är sanna. Spelar det någon roll? Gör det det hela mindre tragiskt och tråkigt?
"Det får man räkna med"? Ja, kanske är det så. Varje krig har sina offer. Varje insats sina offer. Jag tror dock inte att man någonsin kan förbereda sig på eller "räkna med" att ens anhörig ska råka illa ut. Smärtan som de anhöriga känner blir inte mindre. Jag vill inte ens föreställa mig att vara med om nåt liknande.
"De valde själva att åka"? Absolut. Jag vet att de valde det själva. Det är just DET som är grejen. Som alltför många missar. Det finns människor som åker iväg för att göra en insats och hjälpa människor de aldrig träffat. I ett land långt borta. Ett land där ondskan verkligen finns och där inte alla vill att det ska förekomma fred och frihet. Ett land där drogerna forsar ut över gränserna och leder till att massor av människor dras in i missbruk. Ett land där offentliga steningar av kvinnor och barn existerat. De VALDE själva att åka. Det är DET som gör de till hjältar.
Vill till sist uppmana alla att skänka en tanke till de svenska män och kvinnor som tjänstgör eller har tjänstgjort i internationella insatser. De är värda ALL respekt och beröm. Ge dem en klapp på axeln och visa ert stöd.
Till Kapten Johan Palmlöv och Löjtnant Gunnar Andersson: Ni gjorde den yttersta uppoffring man kan göra för andra människor. Vila i frid.
"The only way for evil to triumph is if good men do nothing"
På återseende.
Den 7:e Februari år 2010 stupade två svenska soldater i Afghanistan. Jag var där då. Så här på årsdagen är det många tankar och funderingar som kommer tillbaka. Jag har hört kommentarer som: "Det får man räkna med" och "De valde själva att åka". Kanske är det så att båda dessa kommentarer är sanna. Spelar det någon roll? Gör det det hela mindre tragiskt och tråkigt?
"Det får man räkna med"? Ja, kanske är det så. Varje krig har sina offer. Varje insats sina offer. Jag tror dock inte att man någonsin kan förbereda sig på eller "räkna med" att ens anhörig ska råka illa ut. Smärtan som de anhöriga känner blir inte mindre. Jag vill inte ens föreställa mig att vara med om nåt liknande.
"De valde själva att åka"? Absolut. Jag vet att de valde det själva. Det är just DET som är grejen. Som alltför många missar. Det finns människor som åker iväg för att göra en insats och hjälpa människor de aldrig träffat. I ett land långt borta. Ett land där ondskan verkligen finns och där inte alla vill att det ska förekomma fred och frihet. Ett land där drogerna forsar ut över gränserna och leder till att massor av människor dras in i missbruk. Ett land där offentliga steningar av kvinnor och barn existerat. De VALDE själva att åka. Det är DET som gör de till hjältar.
Vill till sist uppmana alla att skänka en tanke till de svenska män och kvinnor som tjänstgör eller har tjänstgjort i internationella insatser. De är värda ALL respekt och beröm. Ge dem en klapp på axeln och visa ert stöd.
Till Kapten Johan Palmlöv och Löjtnant Gunnar Andersson: Ni gjorde den yttersta uppoffring man kan göra för andra människor. Vila i frid.
"The only way for evil to triumph is if good men do nothing"
På återseende.
Måndag 31/1 -11 (Sjukdom och babbel)
Kära läsare. Det är roligt att se er här igen. Dags för några rader.
Veckan som gått har jag färdigställt min tattuering (kommer bilder så småningom). Jag har hämtat ut min våtdräkt. Provat den på egen hand här hemma. Fastnat i den på egen hand här hemma. Tog ett tag att komma ur den, men passar gör den i alla fall. Helgen har jag tillbringat i Norge. Arbetat och tjänat lite extra cash. Tyvärr så inföll min och muffinsens årsdag när jag var i Norge. Det sög svettig laban, men inte mycket att göra åt det. Vi ska unna oss att fira lite nästa vecka istället.
Har även fått en sån där fin "örfil" av verkligheten som jag skrivit om tidigare. Det är ju influensatider och vinterkräksäsong bl.a nu. Många är sjuka. Många ojar sig på facebook. Det är verkligen inte konstigt. JAG ojar mig så in i helvete när jag är sjuk. Den enda som möjligen är värre skulle kunna vara min sambo, men hon är nästan aldrig sjuk heller så svårt att klaga där. För er som gnäller när ni är sjuka, tänk er följande:
Du är frisk, vältränad och lever ett sunt liv. Du är mellan 30-35. Du motionerar regelbundet och springer mycket. Du lever sunt efter GI-metoden (om det är sunt eller inte tvistar ju de lärde om, men den diskussionen sparar vi till en annan gång). De senaste dagarna har du känt att du blir andfådd väldigt lätt och att du inte orkar springa din vanliga runda som vanligt. En natt vaknar du av fruktansvärda smärtor i bröstet och du får ingen luft. Din sambo larmar en ambulans som dånar in till sjukhuset med dig. Blåljus, sirener och hela paketet. När du kommer in på sjukhuset så stannar ditt hjärta. Läkarna får igång det nästan direkt. Du blir inlagd på sjukhus. Efter ett tag upptäcker man att du har haft ett virus i ditt hjärta en längre tid. Detta har du inte haft symtom av. Ingen feber eller liknande. Viruset har förstört din hjärtmuskel och hjärtat orkar inte längre pumpa som det ska. Du behöver en hjärttransplantation. Eftersom det är brist på människor som vill ge bort sina organ när de dött finns det för tillfället inget hjärta till dig. I väntan på att det ska dyka upp ett hjärta opererar man in en maskin som ska stötta och hjälpa ditt hjärta medans du väntar. Under operationen tillstöter det dock komplikationer. Du får en blodpropp i hjärnan. Du blir förlamad i halva kroppen. Du tappar förmågan att tala och svälja. Du ligger nu som ett vårdpaket. Du får mat genom en slang ner i magen. Du får mängder av mediciner för att ditt hjärta är så dåligt. Du samlar på dig vätska. Har svårt att andas och får med jämna mellanrum hjälp med att suga bort slem ur halsen efetrsom du inte kan hosta. Du får hjälp av sjukgymnaster och logopeder för att lära dig att tala och röra dig igen. Du kan inte göra annat än att ligga i din säng och hoppas att någon ska dö så att du kan leva.
Hur låter detta? Är det fortfarande jobbigt att näsan rinner eller att du har feber? Nä, tänkte inte det. Vad vill jag ha sagt med detta? Vet egentligen inte. Kanske försöker jag ge er en "örfil" också. Tycker bara det kan vara tänkvärt. Det finns ALLTID nån som har det värre. Glöm inte det.
Med andra ord så kan du ta en extra semla idag med gott samvete. Det är inte hela världen att missa ett träningspass. Lev lite. Njut!
En uppmaning till: Om du inte redan gjort det så registrera dig som organdonator. Det kan rädda liv. Kanske t.o.m ditt eget.
Hoppas jag inte drog ner dig i depression nu. Lovar att hålla en gladare ton nästa gång, kära läsare.
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
På återseende.
Veckan som gått har jag färdigställt min tattuering (kommer bilder så småningom). Jag har hämtat ut min våtdräkt. Provat den på egen hand här hemma. Fastnat i den på egen hand här hemma. Tog ett tag att komma ur den, men passar gör den i alla fall. Helgen har jag tillbringat i Norge. Arbetat och tjänat lite extra cash. Tyvärr så inföll min och muffinsens årsdag när jag var i Norge. Det sög svettig laban, men inte mycket att göra åt det. Vi ska unna oss att fira lite nästa vecka istället.
Har även fått en sån där fin "örfil" av verkligheten som jag skrivit om tidigare. Det är ju influensatider och vinterkräksäsong bl.a nu. Många är sjuka. Många ojar sig på facebook. Det är verkligen inte konstigt. JAG ojar mig så in i helvete när jag är sjuk. Den enda som möjligen är värre skulle kunna vara min sambo, men hon är nästan aldrig sjuk heller så svårt att klaga där. För er som gnäller när ni är sjuka, tänk er följande:
Du är frisk, vältränad och lever ett sunt liv. Du är mellan 30-35. Du motionerar regelbundet och springer mycket. Du lever sunt efter GI-metoden (om det är sunt eller inte tvistar ju de lärde om, men den diskussionen sparar vi till en annan gång). De senaste dagarna har du känt att du blir andfådd väldigt lätt och att du inte orkar springa din vanliga runda som vanligt. En natt vaknar du av fruktansvärda smärtor i bröstet och du får ingen luft. Din sambo larmar en ambulans som dånar in till sjukhuset med dig. Blåljus, sirener och hela paketet. När du kommer in på sjukhuset så stannar ditt hjärta. Läkarna får igång det nästan direkt. Du blir inlagd på sjukhus. Efter ett tag upptäcker man att du har haft ett virus i ditt hjärta en längre tid. Detta har du inte haft symtom av. Ingen feber eller liknande. Viruset har förstört din hjärtmuskel och hjärtat orkar inte längre pumpa som det ska. Du behöver en hjärttransplantation. Eftersom det är brist på människor som vill ge bort sina organ när de dött finns det för tillfället inget hjärta till dig. I väntan på att det ska dyka upp ett hjärta opererar man in en maskin som ska stötta och hjälpa ditt hjärta medans du väntar. Under operationen tillstöter det dock komplikationer. Du får en blodpropp i hjärnan. Du blir förlamad i halva kroppen. Du tappar förmågan att tala och svälja. Du ligger nu som ett vårdpaket. Du får mat genom en slang ner i magen. Du får mängder av mediciner för att ditt hjärta är så dåligt. Du samlar på dig vätska. Har svårt att andas och får med jämna mellanrum hjälp med att suga bort slem ur halsen efetrsom du inte kan hosta. Du får hjälp av sjukgymnaster och logopeder för att lära dig att tala och röra dig igen. Du kan inte göra annat än att ligga i din säng och hoppas att någon ska dö så att du kan leva.
Hur låter detta? Är det fortfarande jobbigt att näsan rinner eller att du har feber? Nä, tänkte inte det. Vad vill jag ha sagt med detta? Vet egentligen inte. Kanske försöker jag ge er en "örfil" också. Tycker bara det kan vara tänkvärt. Det finns ALLTID nån som har det värre. Glöm inte det.
Med andra ord så kan du ta en extra semla idag med gott samvete. Det är inte hela världen att missa ett träningspass. Lev lite. Njut!
En uppmaning till: Om du inte redan gjort det så registrera dig som organdonator. Det kan rädda liv. Kanske t.o.m ditt eget.
Hoppas jag inte drog ner dig i depression nu. Lovar att hålla en gladare ton nästa gång, kära läsare.
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
På återseende.
Måndag 24/1 -11 (Lite babbel)
En vecka med beredskap för Norra Halland är avklarad. Helgen KUNDE varit lugnare, men den kunde också varit väldigt mycket värre än vad den blev. Kort sagt: Läkarbråk på Sjukhuset ställde till det. Vad har man lärt sig av detta? Att vissa människor uppenbarligen har glömt vad som förväntas av dem i sin yrkesroll. ALL vårdpersonal borde ha patienten i centrum. Det är ju därför vi är där. Uppenbarligen finns det de som glömt bort det. Det finns de som ser patienter som ett "problem som inte är deras". Man blir fan mörkrädd. Hur kan ni se er i spegeln efter att ha utsatt människor för sån här skit? Jag HOPPAS verkligen att det får konsekvenser för de inblandade. Även om jag tyvärr inte tror det. Egoism förefaller vara en dygd i dagens samhälle. Trist, tycker jag.
Denna veckan har inletts med lite kontorsarbete. Det är faktiskt väldigt trevligt att tillbringa en dag på kontoret då och då. Inte alls så hemskt som det kanske låter.
Imorgon är det dags att (förhoppningsvis) färdigställa min tatuering. Det kommer att göras på Red Rose Tattoo i Halmstad. Bilder kommer självklart när det är klart och läkt.
På onsdag ska jag pallra mig till Dykskolan i Halmstad och hämta våtdräkten jag beställde. J.P om du läser detta... Ber om ursäkt över att det har dröjt. Har helt enkelt inte funnits tid. Förutom det ska jag bunkra upp med mat och förnödenheter inför min tripp till Norge.
Torsdag bär det av till Norge för att tag i lite av deras oljepengar. Ingen aning om vart jag ska jobba ännu, men det löser sig nog. Kommer hem därifrån på måndag igen.
Visst låter det spännande kära läsare? Living the dream!
Börjar känna en berättelse i min stackars trötta hjärna. Kanske borde jag ta tag i den och se till att skriva ner den? I alla fall lite av den? Hmmm....
Vad är definitionen av gammal? Känner mig gammal idag. Nån som kan tala om för mig när man faktiskt ÄR gammal?
Måste ta tag i min feta kropp och pallra mig ner till karateklubben snart. Saknar folket, träningen och hela paketet. Dessutom känner jag ett allt mer påtagligt och trängande behov av att få fightas lite ;-)
Avslutningsvis och på förekommen anledning: Behandla dina medmänniskor väl. I alla fall de som inte förtjänar motsatsen för de finns de också. Onda människor finns i allt för stora antal. Det får man inte glömma. Må lopporna från 1000 kameler hemsöka deras sängar.
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
På återseende.
Denna veckan har inletts med lite kontorsarbete. Det är faktiskt väldigt trevligt att tillbringa en dag på kontoret då och då. Inte alls så hemskt som det kanske låter.
Imorgon är det dags att (förhoppningsvis) färdigställa min tatuering. Det kommer att göras på Red Rose Tattoo i Halmstad. Bilder kommer självklart när det är klart och läkt.
På onsdag ska jag pallra mig till Dykskolan i Halmstad och hämta våtdräkten jag beställde. J.P om du läser detta... Ber om ursäkt över att det har dröjt. Har helt enkelt inte funnits tid. Förutom det ska jag bunkra upp med mat och förnödenheter inför min tripp till Norge.
Torsdag bär det av till Norge för att tag i lite av deras oljepengar. Ingen aning om vart jag ska jobba ännu, men det löser sig nog. Kommer hem därifrån på måndag igen.
Visst låter det spännande kära läsare? Living the dream!
Börjar känna en berättelse i min stackars trötta hjärna. Kanske borde jag ta tag i den och se till att skriva ner den? I alla fall lite av den? Hmmm....
Vad är definitionen av gammal? Känner mig gammal idag. Nån som kan tala om för mig när man faktiskt ÄR gammal?
Måste ta tag i min feta kropp och pallra mig ner till karateklubben snart. Saknar folket, träningen och hela paketet. Dessutom känner jag ett allt mer påtagligt och trängande behov av att få fightas lite ;-)
Avslutningsvis och på förekommen anledning: Behandla dina medmänniskor väl. I alla fall de som inte förtjänar motsatsen för de finns de också. Onda människor finns i allt för stora antal. Det får man inte glömma. Må lopporna från 1000 kameler hemsöka deras sängar.
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
På återseende.
Söndag 16/1 -11 (Rasism)
Såg nyss på Nyheterna ett inslag om en Somalisk kvinna som hade blivit utsatt för stenkastning när hon promenerade i sin hemstad i Skåne. Några ungdomar hade kastat sten och skrikit glåpord. En journalist på Sydsvenskan hade skrivit en artikel om det här och fått ta emot MÄNGDER med brev där människor menar att det var rätt åt henne. Att det var en följd av det mångkulturella samhället. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag ser och hör sånt här. Vad är det för fel på folk? Hur kan man tycka att det är ok att stena någon enbart p.g.a utseende och härkomst? Hur hade ni känt om ni blivit utsatta för samma sak? Mår illa när jag ser och hör sånt här. VAR är förståelsen och empatin?
Jag och en kollega hade nyligen ett uppdrag som gjorde att både han och jag tänkte: "Fy fan, vad bra vi har det." Som min kollega uttryckte det: "Det var en skön örfil in i verkligheten". Kanske är det inte så viktigt om tapeterna matchar soffan eller om resan för hela familjen till Thailand blir inställd och man får nöja sig med betald semester på hemmaplan? Kan det vara så att det finns värre saker att råka ut för här i livet? Självklart är det så. Om ett ambulansuppdrag i lilla Falkenberg kan upplevas som en örfil, vad ska man då kalla det man såg i Afghanistan? De jag känner har det bra. Allihop! Ingen bär på en sjukdom som kommer döda dem inom överskådlig framtid. Ingen behöver gå hungrig. Alla har tak över huvudet. Tänk på det kära, läsare. Kom ihåg det. Alltid! I alla fall tills ni drabbas av VERKLIGA problem...
"En människas liv kan förändras i grunden på nolltid. I vartenda ögonblick i livet kan betydelsefulla förändringar ske och i varenda sekund kan klockans tickande vara ödets röst som viskar fram ett löfte eller en varning"
-Dean Koontz
Tänkvärda ord, tycker jag.
Var rädd om dig vem du än är och vart du än finns.
Kom ihåg: "The only way for evil to triumph is if good men do nothing"
På återseende.
Jag och en kollega hade nyligen ett uppdrag som gjorde att både han och jag tänkte: "Fy fan, vad bra vi har det." Som min kollega uttryckte det: "Det var en skön örfil in i verkligheten". Kanske är det inte så viktigt om tapeterna matchar soffan eller om resan för hela familjen till Thailand blir inställd och man får nöja sig med betald semester på hemmaplan? Kan det vara så att det finns värre saker att råka ut för här i livet? Självklart är det så. Om ett ambulansuppdrag i lilla Falkenberg kan upplevas som en örfil, vad ska man då kalla det man såg i Afghanistan? De jag känner har det bra. Allihop! Ingen bär på en sjukdom som kommer döda dem inom överskådlig framtid. Ingen behöver gå hungrig. Alla har tak över huvudet. Tänk på det kära, läsare. Kom ihåg det. Alltid! I alla fall tills ni drabbas av VERKLIGA problem...
"En människas liv kan förändras i grunden på nolltid. I vartenda ögonblick i livet kan betydelsefulla förändringar ske och i varenda sekund kan klockans tickande vara ödets röst som viskar fram ett löfte eller en varning"
-Dean Koontz
Tänkvärda ord, tycker jag.
Var rädd om dig vem du än är och vart du än finns.
Kom ihåg: "The only way for evil to triumph is if good men do nothing"
På återseende.
Söndag 9/1 -11 (Årets första)
God fortsättning, alla trogna läsare. Årets första inlägg är ett faktum. 2011 har hiitills bestått av jobb. Till största delen nattjobb. Känner att de börjar ta ut sin rätt. Har fått en konstig dygnsrytm när man jobbar varannan natt ungefär. Inte bra.
Imorgon efter ett (förhoppningsvis) lungt nattpass så blir det schemaläggning inför Februari. Rekordtidig schemaläggning. Det känns skönt. Imorgon ska jag också pallra mig ner till Dykklubben i Halmstad och kolla på ev inköp av dykdräkt inför den kommande säsongen. Får bara hoppas att de klåparna har någon kvar på lager.
Är inte EXAKT en såm, men väldigt lik utseendemässigt. Vad tror ni? Skulle en sån passa min vackra kropp?
Resten av veckan kommer väl mest att gå åt till att jobba. Dubbelnatt mitt i veckan bl.a. Helgen kommer att tillbringas med att ha filmkväll med goda vänner. Ska bli mycket trevligt.
Det är inte lika snöigt ute. Nu är det isigt. Min uppfart är en livsfarlig plats. Skulle gå åt alldeles för mycket salt om jag saltade den ren. Orkar inte. Enklare att gå försiktigt.
Se nu till att vara försiktiga i halkan.
Var rädd om dig vem du än är och vart du än finns.
På återseende.
Imorgon efter ett (förhoppningsvis) lungt nattpass så blir det schemaläggning inför Februari. Rekordtidig schemaläggning. Det känns skönt. Imorgon ska jag också pallra mig ner till Dykklubben i Halmstad och kolla på ev inköp av dykdräkt inför den kommande säsongen. Får bara hoppas att de klåparna har någon kvar på lager.
Är inte EXAKT en såm, men väldigt lik utseendemässigt. Vad tror ni? Skulle en sån passa min vackra kropp?
Resten av veckan kommer väl mest att gå åt till att jobba. Dubbelnatt mitt i veckan bl.a. Helgen kommer att tillbringas med att ha filmkväll med goda vänner. Ska bli mycket trevligt.
Det är inte lika snöigt ute. Nu är det isigt. Min uppfart är en livsfarlig plats. Skulle gå åt alldeles för mycket salt om jag saltade den ren. Orkar inte. Enklare att gå försiktigt.
Se nu till att vara försiktiga i halkan.
Var rädd om dig vem du än är och vart du än finns.
På återseende.
Torsdag 30/12 -10 (Gott Nytt År!)
Här sitter man då på sin arbetsplats och genomför årets sista pass. Detta blir också årets sista inlägg. Man kanske ska börja med att tacka de som faktiskt har följt med mig under det gångna året. Tack så hemskt mycket, allihop! Ni var fler än jag trodde.
Så här mot slutet av året måste man ju blicka tillbaka, eller hur? Vad har hänt under 2010?
Början av året kan jag tyvärr inte minnas med någon större glädje. Jag befann mig då nere i Afghanistan och avslutningen för mig där nere var verkligen ingen höjdare. Att få ta hand om stupade svenska soldater var inte det roligaste jag gjort i mitt liv.
Jag återvände hem och var hemma i mitten av Februari. Då började jag köra ambulans igen. Denna gång med en större glädje och med nya perspektiv på saker och ting.
Fram emot våren blev jag sambo. Jag flyttade ihop med min kära muffins. Jag minns sommaren som mycket varm och fin. Mycket sol och bad blev det, men också mycket jobb. Semestern brann ju inne. Efter sommaren upptäckte jag min nya hobby och passion när jag började ta dykcert. Efter diverse sjukdommar och dåligt väder blev jag också färdig med det fram emot hösten. Tackar Halmstads Dykarskola för det!
Muffinsen fyllde 30 i år. Trots hennes åldersångest så lyckades vi dra ihop en extremt trevlig och rolig fest för henne. Tack till alla deltagare för det!
Efter det så hände mycket på kort tid. Jag lyckades bli vikarierande "vicechef" på jobbet, jag åkte och arbetade i Norge för första gången, vi flyttade in i vårt nyinköpta hus och vi hade en underbar semester i Sharm el Sheikh i Egypten.
Julen har passerat och det var VÄLDIGT mysigt att få vara ledig och framför allt att få fira den här hemma i Sverige.
Ett händelserikt år har passerat och jag ser med stor tillförsikt och spänning fram emot 2011!
Kort sagt: God fortsättning och ett riktigt GOTT NYTT ÅR!!!!
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
På återseende.
Så här mot slutet av året måste man ju blicka tillbaka, eller hur? Vad har hänt under 2010?
Början av året kan jag tyvärr inte minnas med någon större glädje. Jag befann mig då nere i Afghanistan och avslutningen för mig där nere var verkligen ingen höjdare. Att få ta hand om stupade svenska soldater var inte det roligaste jag gjort i mitt liv.
Jag återvände hem och var hemma i mitten av Februari. Då började jag köra ambulans igen. Denna gång med en större glädje och med nya perspektiv på saker och ting.
Fram emot våren blev jag sambo. Jag flyttade ihop med min kära muffins. Jag minns sommaren som mycket varm och fin. Mycket sol och bad blev det, men också mycket jobb. Semestern brann ju inne. Efter sommaren upptäckte jag min nya hobby och passion när jag började ta dykcert. Efter diverse sjukdommar och dåligt väder blev jag också färdig med det fram emot hösten. Tackar Halmstads Dykarskola för det!
Muffinsen fyllde 30 i år. Trots hennes åldersångest så lyckades vi dra ihop en extremt trevlig och rolig fest för henne. Tack till alla deltagare för det!
Efter det så hände mycket på kort tid. Jag lyckades bli vikarierande "vicechef" på jobbet, jag åkte och arbetade i Norge för första gången, vi flyttade in i vårt nyinköpta hus och vi hade en underbar semester i Sharm el Sheikh i Egypten.
Julen har passerat och det var VÄLDIGT mysigt att få vara ledig och framför allt att få fira den här hemma i Sverige.
Ett händelserikt år har passerat och jag ser med stor tillförsikt och spänning fram emot 2011!
Kort sagt: God fortsättning och ett riktigt GOTT NYTT ÅR!!!!
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
På återseende.
Fredag 23/12 -10 (GOD JUL!)
Jag har haft ganska stora problem med dörrar de senaste dagarna. Det känns jobbigt och trångt att öppna och gå igenom dem, liksom. Jag funderade länge på varför det var så och vad det kunde bero på. Sedan slog det mig: Det är ju JULEN SOM STÅR FÖR DÖRREN! Hahahahahahaha! Sä jädrans rolig jag kan vara när jag sätter den sidan till, tycker ni inte det?
Jag har lyckats med bedriften att vara ledig på julafton. Med tanke på vart jag befann mig förra julen tycker jag det är mig väl unt att få tillbringa denna med nära och kära. Jag ska dock jobba inatt. Min kollega har stora planer på julmys för stationen ikväll. Uppesittarkväll med bingolotto (ja, jag vet hur det låter, men det är inte MIN idé att spela bingo), godis och allmänt julmys. Jag hopps verkligen att det blir så. Det gör jag. Tyvärr är det nog mer realistikst att vi inte ser röken av stationen och tillbringar hela kvällen/natten på vägarna istället. Oavsett vilket så hoppas jag att det blir trevligt.
När jag var i Afghanistan så blev jag hejdlöst mobbad p.g.a namnet på den här bloggen. "Snakeman". Hade jag fått en krona för varje mobbande replik så hade jag varit miljonär idag. Mina kollegor inom ambulansen är ju inte sämre dom. Mobbing, mobbing. Varför har jag då valt ett sånt namn? Tja, jag gillar ormar. Det är hela sanningen. På min vänstra överarm håller en tattuering i form av en kungskobra på att ta form. Ormar är de mest majestätiska varelser man kan tänka sig. Har man som jag fått den oerhörda äran att titta in i ögonen på en upprest Kungskobra så kan man inte bli annat än ödmjuk. Tyvärr är människors syn på ormar an aning tragisk. Tror att det kan ha med vår religion att göra. Ormen är ond. Den lurade ju Eva.
Sanningen är att Eva var ett pucko som inte kunde hålla sina fingrar i styr (eller lyssna på Adam, ett problem vi män dras med fortfarande). Ormen fick skulden. Orättvist. Ormar har i många kulturer istället blivit en symbol för läkekonst (titta på en apoteksskylt). DEN symboliken gillar jag.
Nu är det dags för mig att sluta babbla så ni får ta itu med julstöket, kära läsare. Ett par ord inför helgen:
# Stressa inte. Stress tar fler liv än trafiken.
# Kör FÖRSIKTIGT. För trafiken tar liv den också.
# Njut av julhelgen och tänk på att det finns dem som har det jävligt mycket värre.
GOD JUL på dig, käre läsare. Vem du än är och vart du än finns.
På återseende.
Rubrik?
Undrens tid är tydligen inte förbi. JAG skriver blogg igen. Inte illa. Varför har det dröjt så jävla länge? Ingen aning. Min musa hade väl försvunnit eller nåt. Hoppas på att jag blir bättre på det nu.
Det har varit MYCKET i görningen den sista tiden. Jag är återigen husägare. Känns väldigt skönt. Nu börjar flytten dessutom bli klar så smått. Jag har varit på semester i Egypten med min underbara H. Blev en del mycket fin o trevlig dykning där nere (ja, jag har lyckats ta dykcert också).
Jag har gått och blivit "lillchef" på jobbet också. Eller chef och chef..... Snarare chefens assistent, typ... Oavsett vad man vill kalla det så är det hiskeligt roligt. Det kan man inte tro, men det är det. Sedan är det upp till andra att bedömma hur jag lyckas. Än så länge tycker i alla fall JAG att det gått ganska bra.
Julen nalkas. Folk frågar vad jag önskar mig i julklapp. Är en omöjlig fråga att svara på eftersom jag har helt åt helvete för dålig fantasi. Vad sägs om en fickplunta full med Jack Daniels? Skulle funka.
Vissa incidenter på arbetet har fått mig att fundera lite smått på en sak. Det känns som om otroligt många människor (säkerligen även jag) hela tiden fokuserar på vad som är negativt med en annan människa. T.ex är det mycket lättare att ge en kollega skit för något han eller hon gjort dåligt istället för att ge ett positivt ord när han/hon gjort nåt bra. För man kan vara väldigt säker på att det händer MINST lika ofta. Ändå minns man bara det som är dåligt. Varför? Detta gäller ju inte bara i yrkeslivet utan även i privatlivet.
Svammel som vanligt, jag vet. Hur som helst... Min POÄNG är att nu när det börjar närma sig jul... Var snälla mot varandra. Kanske kan du ha som mål att säga något snällt till någon varje dag resten av året? Testa. Vad har du att förlora?
På återseende.
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
Det har varit MYCKET i görningen den sista tiden. Jag är återigen husägare. Känns väldigt skönt. Nu börjar flytten dessutom bli klar så smått. Jag har varit på semester i Egypten med min underbara H. Blev en del mycket fin o trevlig dykning där nere (ja, jag har lyckats ta dykcert också).
Jag har gått och blivit "lillchef" på jobbet också. Eller chef och chef..... Snarare chefens assistent, typ... Oavsett vad man vill kalla det så är det hiskeligt roligt. Det kan man inte tro, men det är det. Sedan är det upp till andra att bedömma hur jag lyckas. Än så länge tycker i alla fall JAG att det gått ganska bra.
Julen nalkas. Folk frågar vad jag önskar mig i julklapp. Är en omöjlig fråga att svara på eftersom jag har helt åt helvete för dålig fantasi. Vad sägs om en fickplunta full med Jack Daniels? Skulle funka.
Vissa incidenter på arbetet har fått mig att fundera lite smått på en sak. Det känns som om otroligt många människor (säkerligen även jag) hela tiden fokuserar på vad som är negativt med en annan människa. T.ex är det mycket lättare att ge en kollega skit för något han eller hon gjort dåligt istället för att ge ett positivt ord när han/hon gjort nåt bra. För man kan vara väldigt säker på att det händer MINST lika ofta. Ändå minns man bara det som är dåligt. Varför? Detta gäller ju inte bara i yrkeslivet utan även i privatlivet.
Svammel som vanligt, jag vet. Hur som helst... Min POÄNG är att nu när det börjar närma sig jul... Var snälla mot varandra. Kanske kan du ha som mål att säga något snällt till någon varje dag resten av året? Testa. Vad har du att förlora?
På återseende.
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
Fredag 23/7 -10 (Allmänt babbel)
Nu är jag tillbaka igen, kära läsare. Ja, jag vet att det är längesedan, men kom igen... Det har ju faktiskt varit sommar. ÄR fortfarande sommar. Sommartid på ambulansen = mycket jobb oftast. Fast jag vet. Jag HAR varit lat också. Lite kort om vad som händer och är på G i livet just nu:
Har precis haft en ledig vecka från jobbet. Den har tillbringats med mitt lilla hjärta och med sonen. Det har blivit Liseberg, Universeum, Stranden, Danmark och ett besök hos min bror och hans familj i Höganäs. Har varit både trevligt och dyrt. Det är fan inte billigt att semestra i vårt vackra, avlånga land. Fick en tankeställare igår. Jag har ett VISA-kort som funkar typ i HELA världen. Jag har använt det i Thailand, Kanada, Turkiet m.m. Igår försökte jag använda det i Danmark. Det gick INTE! Puckon.
I veckan har det även blivit klart med husköp. Jag är numera husägare igen. Inflyttning blir den 1:e Nov och det ska bli SÅ jävla skönt. FUCK YEAH!
Nu väntar ett par veckors jobb innan det är dags för Sonisphere festival i Stockholm. Jag och polaren H ska upp dit och dricka mängder med öl och lyssna på fet rock´n roll. NICE!
I slutet av Augusti drar jag igång med mitt dykcert. Ska bli spännande och roligt. Min största farhåga är att jag inte kommer att kunna tryckutjämna, men jag får väl lära mig. Hoppas jag. Har hört att det ska göra ont när trumhinnorna går sönder.
Hur dumt det än kan låta (och ja, jag inser hur mobbad jag kommer att bli av ALLA) så känner jag fortfarande hur det ligger en berättelse och gror i min skalle. Jag kanske borde börja skriva ner den på papper?
Nu antar jag att det får vara färdigbabblat för den här gången.
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
På återseende.
Har precis haft en ledig vecka från jobbet. Den har tillbringats med mitt lilla hjärta och med sonen. Det har blivit Liseberg, Universeum, Stranden, Danmark och ett besök hos min bror och hans familj i Höganäs. Har varit både trevligt och dyrt. Det är fan inte billigt att semestra i vårt vackra, avlånga land. Fick en tankeställare igår. Jag har ett VISA-kort som funkar typ i HELA världen. Jag har använt det i Thailand, Kanada, Turkiet m.m. Igår försökte jag använda det i Danmark. Det gick INTE! Puckon.
I veckan har det även blivit klart med husköp. Jag är numera husägare igen. Inflyttning blir den 1:e Nov och det ska bli SÅ jävla skönt. FUCK YEAH!
Nu väntar ett par veckors jobb innan det är dags för Sonisphere festival i Stockholm. Jag och polaren H ska upp dit och dricka mängder med öl och lyssna på fet rock´n roll. NICE!
I slutet av Augusti drar jag igång med mitt dykcert. Ska bli spännande och roligt. Min största farhåga är att jag inte kommer att kunna tryckutjämna, men jag får väl lära mig. Hoppas jag. Har hört att det ska göra ont när trumhinnorna går sönder.
Hur dumt det än kan låta (och ja, jag inser hur mobbad jag kommer att bli av ALLA) så känner jag fortfarande hur det ligger en berättelse och gror i min skalle. Jag kanske borde börja skriva ner den på papper?
Nu antar jag att det får vara färdigbabblat för den här gången.
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
På återseende.
