Måndag 31/1 -11 (Sjukdom och babbel)
Kära läsare. Det är roligt att se er här igen. Dags för några rader.
Veckan som gått har jag färdigställt min tattuering (kommer bilder så småningom). Jag har hämtat ut min våtdräkt. Provat den på egen hand här hemma. Fastnat i den på egen hand här hemma. Tog ett tag att komma ur den, men passar gör den i alla fall. Helgen har jag tillbringat i Norge. Arbetat och tjänat lite extra cash. Tyvärr så inföll min och muffinsens årsdag när jag var i Norge. Det sög svettig laban, men inte mycket att göra åt det. Vi ska unna oss att fira lite nästa vecka istället.
Har även fått en sån där fin "örfil" av verkligheten som jag skrivit om tidigare. Det är ju influensatider och vinterkräksäsong bl.a nu. Många är sjuka. Många ojar sig på facebook. Det är verkligen inte konstigt. JAG ojar mig så in i helvete när jag är sjuk. Den enda som möjligen är värre skulle kunna vara min sambo, men hon är nästan aldrig sjuk heller så svårt att klaga där. För er som gnäller när ni är sjuka, tänk er följande:
Du är frisk, vältränad och lever ett sunt liv. Du är mellan 30-35. Du motionerar regelbundet och springer mycket. Du lever sunt efter GI-metoden (om det är sunt eller inte tvistar ju de lärde om, men den diskussionen sparar vi till en annan gång). De senaste dagarna har du känt att du blir andfådd väldigt lätt och att du inte orkar springa din vanliga runda som vanligt. En natt vaknar du av fruktansvärda smärtor i bröstet och du får ingen luft. Din sambo larmar en ambulans som dånar in till sjukhuset med dig. Blåljus, sirener och hela paketet. När du kommer in på sjukhuset så stannar ditt hjärta. Läkarna får igång det nästan direkt. Du blir inlagd på sjukhus. Efter ett tag upptäcker man att du har haft ett virus i ditt hjärta en längre tid. Detta har du inte haft symtom av. Ingen feber eller liknande. Viruset har förstört din hjärtmuskel och hjärtat orkar inte längre pumpa som det ska. Du behöver en hjärttransplantation. Eftersom det är brist på människor som vill ge bort sina organ när de dött finns det för tillfället inget hjärta till dig. I väntan på att det ska dyka upp ett hjärta opererar man in en maskin som ska stötta och hjälpa ditt hjärta medans du väntar. Under operationen tillstöter det dock komplikationer. Du får en blodpropp i hjärnan. Du blir förlamad i halva kroppen. Du tappar förmågan att tala och svälja. Du ligger nu som ett vårdpaket. Du får mat genom en slang ner i magen. Du får mängder av mediciner för att ditt hjärta är så dåligt. Du samlar på dig vätska. Har svårt att andas och får med jämna mellanrum hjälp med att suga bort slem ur halsen efetrsom du inte kan hosta. Du får hjälp av sjukgymnaster och logopeder för att lära dig att tala och röra dig igen. Du kan inte göra annat än att ligga i din säng och hoppas att någon ska dö så att du kan leva.
Hur låter detta? Är det fortfarande jobbigt att näsan rinner eller att du har feber? Nä, tänkte inte det. Vad vill jag ha sagt med detta? Vet egentligen inte. Kanske försöker jag ge er en "örfil" också. Tycker bara det kan vara tänkvärt. Det finns ALLTID nån som har det värre. Glöm inte det.
Med andra ord så kan du ta en extra semla idag med gott samvete. Det är inte hela världen att missa ett träningspass. Lev lite. Njut!
En uppmaning till: Om du inte redan gjort det så registrera dig som organdonator. Det kan rädda liv. Kanske t.o.m ditt eget.
Hoppas jag inte drog ner dig i depression nu. Lovar att hålla en gladare ton nästa gång, kära läsare.
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
På återseende.
Veckan som gått har jag färdigställt min tattuering (kommer bilder så småningom). Jag har hämtat ut min våtdräkt. Provat den på egen hand här hemma. Fastnat i den på egen hand här hemma. Tog ett tag att komma ur den, men passar gör den i alla fall. Helgen har jag tillbringat i Norge. Arbetat och tjänat lite extra cash. Tyvärr så inföll min och muffinsens årsdag när jag var i Norge. Det sög svettig laban, men inte mycket att göra åt det. Vi ska unna oss att fira lite nästa vecka istället.
Har även fått en sån där fin "örfil" av verkligheten som jag skrivit om tidigare. Det är ju influensatider och vinterkräksäsong bl.a nu. Många är sjuka. Många ojar sig på facebook. Det är verkligen inte konstigt. JAG ojar mig så in i helvete när jag är sjuk. Den enda som möjligen är värre skulle kunna vara min sambo, men hon är nästan aldrig sjuk heller så svårt att klaga där. För er som gnäller när ni är sjuka, tänk er följande:
Du är frisk, vältränad och lever ett sunt liv. Du är mellan 30-35. Du motionerar regelbundet och springer mycket. Du lever sunt efter GI-metoden (om det är sunt eller inte tvistar ju de lärde om, men den diskussionen sparar vi till en annan gång). De senaste dagarna har du känt att du blir andfådd väldigt lätt och att du inte orkar springa din vanliga runda som vanligt. En natt vaknar du av fruktansvärda smärtor i bröstet och du får ingen luft. Din sambo larmar en ambulans som dånar in till sjukhuset med dig. Blåljus, sirener och hela paketet. När du kommer in på sjukhuset så stannar ditt hjärta. Läkarna får igång det nästan direkt. Du blir inlagd på sjukhus. Efter ett tag upptäcker man att du har haft ett virus i ditt hjärta en längre tid. Detta har du inte haft symtom av. Ingen feber eller liknande. Viruset har förstört din hjärtmuskel och hjärtat orkar inte längre pumpa som det ska. Du behöver en hjärttransplantation. Eftersom det är brist på människor som vill ge bort sina organ när de dött finns det för tillfället inget hjärta till dig. I väntan på att det ska dyka upp ett hjärta opererar man in en maskin som ska stötta och hjälpa ditt hjärta medans du väntar. Under operationen tillstöter det dock komplikationer. Du får en blodpropp i hjärnan. Du blir förlamad i halva kroppen. Du tappar förmågan att tala och svälja. Du ligger nu som ett vårdpaket. Du får mat genom en slang ner i magen. Du får mängder av mediciner för att ditt hjärta är så dåligt. Du samlar på dig vätska. Har svårt att andas och får med jämna mellanrum hjälp med att suga bort slem ur halsen efetrsom du inte kan hosta. Du får hjälp av sjukgymnaster och logopeder för att lära dig att tala och röra dig igen. Du kan inte göra annat än att ligga i din säng och hoppas att någon ska dö så att du kan leva.
Hur låter detta? Är det fortfarande jobbigt att näsan rinner eller att du har feber? Nä, tänkte inte det. Vad vill jag ha sagt med detta? Vet egentligen inte. Kanske försöker jag ge er en "örfil" också. Tycker bara det kan vara tänkvärt. Det finns ALLTID nån som har det värre. Glöm inte det.
Med andra ord så kan du ta en extra semla idag med gott samvete. Det är inte hela världen att missa ett träningspass. Lev lite. Njut!
En uppmaning till: Om du inte redan gjort det så registrera dig som organdonator. Det kan rädda liv. Kanske t.o.m ditt eget.
Hoppas jag inte drog ner dig i depression nu. Lovar att hålla en gladare ton nästa gång, kära läsare.
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
På återseende.
Kommentarer
Trackback
