Snakeman

Kära läsare. Kul att se er igen.

Jag har funderat över det här med "ventiler" i tillvaron. Jag är av den bestämda åsikten att det är något man absolut bara måste ha för att överleva (eller i alla fall för att må bra). Vad fan är en ventil, undrar du? Det kan vara allt möjligt egentligen. Kalla det en paus från tillvaron i övrigt, ett sätt att avreagera sig på, ett sätt att få hjärnan att fokusera på nåt annat för en stund. Kalla det vad du vill. Jag tror inte det är nyttigt att bara tänka på jobb och plikter hela tiden. Man måste unna sig att leva också.
Jag har haft jävligt ont om ventiler den här vintern, om man nu kan kalla denna evigt mörka höst för vinter, och jag är övertygad om att det har påverkat mitt humör i negativ riktning. En ventil tror jag kan vara vad som helst i princip. Förr var karaten min stora ventil och om ni har hängt med lite i svängarna så är jag på gång att skaffa mig den ventilen igen. Jag tänker schemalägga mina "ventiler". Dykning har varit en annan ventil. Nu är det kallt, blåsigt och eländigt så därför lockar inte havet lika mycket längre. När våren kryper sig på kommer det däremot att låta annorlunda. Då jävlar ska det dykas.
Schemalägga ventiler, skriver jag. Ska det vara nödvändigt? Ja, det tror jag fan att det är. I alla fall för mig. Annars blir det helt enkelt inte av. Människan är i grunden lat nämligen. Tipset är därför: Schemalägg lite ventiler här och var i ert liv. Oavsett om det rör sig om cykling, knyppling, surfning eller vad det nu kan vara. Det kommer både du och dina nära och kära att gynnas av. Jag lovar!

Jag kan passa på att inflika att detta, skrivandet, är en ventil för mig det också. Även om det såklart är trevligt att folk läser det man skriver så är det inte den huvudsakliga anledningen till att jag gör det. Dock kan det ju kanske fungera som en sporre ibland. Ett tag så hade jag läsare som tangerade 300-strecket nästan. Fast det var när jag var i affeland och bloggen var länkad på anhörigforum o annat. Nu ser det jävligt annorlunda ut, men ni är fortfarande fler tappra läsare där ute än jag trodde. Missförstå mig inte. Jag är SÅ glad över att ni finns och jag älskar er alla, MEN jag skriver först och främst för min egen skull. Gillar att låta tankarna rinna ut på skärmen ibland.
Jag har ju sagt ett par gånger att det ligger en historia på lut i skallen, men att jag inte vet om jag vill skriva ner den. Jag tänker så här: Vem fan skulle vilja läsa den? Jag vet inte. Fast man kanske kan se det på ett annat sätt. En extremt god vän till mig vände på det: Varför skulle man INTE vilja läsa det? Go for it! Tja, jag vet inte. Kanske gör jag det. Kanske kommer det en historia om blåljus och ond, bråd död från min knäppa skalle en dag. Den som lever får se.

I övrigt då? Tja, livet går sin gilla gång. Julen nalkas. Jag har svårt att få nån julstämning i år, känner jag. Jag jobbar alldeles för jävla mycket hela julveckan i princip. Är nackdelen med mitt jobb. Ibland måsta man jobba på storhelger. Jag kan dock redan nu meddela att nästa år vet jag en kille som INTE kommer jobba julen i alla fall.

Min beredskapsvecka är snart över också. Jag skulle vilja påstå att den varit mycket lugn. Hallänningarna sköter sig uppenbarligen när jag har ansvaret. Det känns ju bra. Eller ger folk fan i att söka "AiB" för att de vet att det är jag som svarar? Oavsett så har sökaren varit tyst den här veckan i alla fall. Inte ens uppe i 15 sökningar.

Nu är det dags för en manlig chailatte från den underbara kaffemaskinen som jag inhandlade i julklapp till mig och sambon. Skitsmidigt. I med lite kapslar och vips så har man lyxig, varm dryck. Har tänkt skaffa en sån ett tag, men när vi var hemma hos J & H och såg deras blev suget större. Nu har vi en i alla fall. En Bosch. Tassimo heter de där kapslarna som man skickar in i den. Gott ska det bli!

Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.

På återseende.