22/8 -09 (Inryckningsveckan avklarad)
Så var det gjort. Inryckningsveckan är avklarad och det har gått över all förväntan faktiskt. Jag anlände på söndagkvällen tillsammans med B.S och det var otroligt trevligt att ha en reskamrat. På måndagen var det lite upprop innan det bar av till förrådet. Nu är kameran kvar i Stockholm, annars hade ni fått se hur in i HELVETES mycket prylar vi fick ut. Jag hade turen att det jag fick ut passade ganska bra. Den första tiden ägnades åt att kolla så att allt stämde innan man fick KNÖ in alla prylar i det minimalt trånga skåp man får tilldelat. Utöver detta så ägnades tiden till att skjuta in AK5:an. Det gick över förväntan. Takterna verkar sitta i sedan i våras.
Det är i stort sett vad som hänt i veckan. Det drar inte igång på "riktigt" förrän nästa gång jag kommer upp till Livgardet. Det viktigaste var att jag har fått träffa min kollega (och alla andra ambulansare). Hon verkar vara en mycket trevlig tjej och jag tror att det kommer att funka skitbra. När vi kommer upp nästa gång ska vi delas in i de grupper som vi ska jobba med framöver. Då får vi även träffa vagnchefer och förare. Ska bli trevligt. Sedan är det bara att börja trimma ihop teamet så vi kan sköta vårt jobb där nere.
Jag inser att jag inte har så mycket att säga just för tillfället, men det kommer. Kommer även lite bilder hade jag tänkt.
Såg ett debattprogram på tv härom kvällen. Hur vissa människor resonerar angående vår militära närvaro i Afghanistan skrämmer mig verkligen. De finns de som tycker att vi bara ska dra därifrån och lämna folket. De tycker att bara bidrag räcker för att hjälpa landet. Bidrag och civil hjälp. HUR vet man vart bidragen hamnar? HUR många civila hjälparbetare tror ni man får ner dit om de inte har NÅGOT skydd? Kanske skulle denna debatten om vår närvaro tagits INNAN vi gick in i Afghanistan. Nu är det för sent. Vi kan inte överge folket där nere. Vi som är på väg dit och de som är där nere behöver stöd, inte debatt. Kom ihåg det.
"The only way for evil to triumph is if good men do nothing"
På återseende.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
Det är i stort sett vad som hänt i veckan. Det drar inte igång på "riktigt" förrän nästa gång jag kommer upp till Livgardet. Det viktigaste var att jag har fått träffa min kollega (och alla andra ambulansare). Hon verkar vara en mycket trevlig tjej och jag tror att det kommer att funka skitbra. När vi kommer upp nästa gång ska vi delas in i de grupper som vi ska jobba med framöver. Då får vi även träffa vagnchefer och förare. Ska bli trevligt. Sedan är det bara att börja trimma ihop teamet så vi kan sköta vårt jobb där nere.
Jag inser att jag inte har så mycket att säga just för tillfället, men det kommer. Kommer även lite bilder hade jag tänkt.
Såg ett debattprogram på tv härom kvällen. Hur vissa människor resonerar angående vår militära närvaro i Afghanistan skrämmer mig verkligen. De finns de som tycker att vi bara ska dra därifrån och lämna folket. De tycker att bara bidrag räcker för att hjälpa landet. Bidrag och civil hjälp. HUR vet man vart bidragen hamnar? HUR många civila hjälparbetare tror ni man får ner dit om de inte har NÅGOT skydd? Kanske skulle denna debatten om vår närvaro tagits INNAN vi gick in i Afghanistan. Nu är det för sent. Vi kan inte överge folket där nere. Vi som är på väg dit och de som är där nere behöver stöd, inte debatt. Kom ihåg det.
"The only way for evil to triumph is if good men do nothing"
På återseende.
Ta hand om dig vem du än är och var du än finns.
Kommentarer
Postat av: Helen
Hejsan.
Jag har min pojkvänn i samma grupp som dig. Är alltid kul att få läsa hur det är från "eran " sida.
Så därför kikar jag gärna in här igen .
Är det ok om jag länkar din sida på min sida.
Ha det gott.
Trackback
