Torsdag 30/4 -09 (kallelse)
Jaha, så kom det då äntligen. Det formella inkallelsebrevet. Trodde att det skulle vara som kallelsen till mönstring, men riktigt så var det inte den här gången. Visst, på det stora hela var det inte jättekomplicerat, men vissa saker väckte frågetecken. Där fanns rent av dubbla budskap gällande en del saker.
Nåja, jag ska väl börja ringa runt till olika människor och kolla exakt vad det är som gäller. Tror nog att allt ska bli bra. Är inte orolig på DET viset, liksom. Är ju bara det att tankarna snurrar. Är ju okänd mark man trampar på. Försvarsmakten är fortfarande en aning främmande. Fick med ett schema för de fyra veckor jag ska vara i Stockholm på GSU. Kändes onödigt att skicka med det. Där var typ 100 förkortningar och jag fattade inte ett skit av nån av dem. Har med andra ord inte en jävla aning om vad jag ska göra och när. Det enda jag kan konstatera är att det blir intensivt och det blir jobbigt. Fast jag ska nog överleva. Kan vara både seg och envis när jag sätter den sidan till.
Jag har redan jagat Valpen. Hon och jag får resonera ihop oss om vad vi ska tro om det hela. Kan vara bra att få synpunkter från nån annan som också ska iväg.
Känns som om det är först nu det börjar slå mig. Jag ska ju för fan till Afghanistan. Är ju helt sjukt egentligen. Hur fan gick det till? Fast jag längtar ändå efter att få komma igång. Är en slags skräckblandad förtjusning.
På återseende.
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
Nåja, jag ska väl börja ringa runt till olika människor och kolla exakt vad det är som gäller. Tror nog att allt ska bli bra. Är inte orolig på DET viset, liksom. Är ju bara det att tankarna snurrar. Är ju okänd mark man trampar på. Försvarsmakten är fortfarande en aning främmande. Fick med ett schema för de fyra veckor jag ska vara i Stockholm på GSU. Kändes onödigt att skicka med det. Där var typ 100 förkortningar och jag fattade inte ett skit av nån av dem. Har med andra ord inte en jävla aning om vad jag ska göra och när. Det enda jag kan konstatera är att det blir intensivt och det blir jobbigt. Fast jag ska nog överleva. Kan vara både seg och envis när jag sätter den sidan till.
Jag har redan jagat Valpen. Hon och jag får resonera ihop oss om vad vi ska tro om det hela. Kan vara bra att få synpunkter från nån annan som också ska iväg.
Känns som om det är först nu det börjar slå mig. Jag ska ju för fan till Afghanistan. Är ju helt sjukt egentligen. Hur fan gick det till? Fast jag längtar ändå efter att få komma igång. Är en slags skräckblandad förtjusning.
På återseende.
Ta hand om dig vem du än är och vart du än finns.
Kommentarer
Trackback
